Nyårsafton 1979

1980-talet - Detta mytomspunna årtionde. Ett årtionde som jag gick in i som pojkvasker och gick ut ur som finnig pojkvasker. Jag var naturligtvis som alla andra och inledde decenniet med tisdagen 1 januari, 1980. Jag tror att jag var vaken vid tolvslaget, men jag är inte säker. Jag tror att jag var nykter vid tolvslaget, men jag är definitivt inte säker. Anledningen till min osäkerhet är, förutom den tidsrymd som passerat sedan dess, att jag på något sätt lyckades få tag på någon form av stärkande dryck under nyårskvällen. Mitt minne säger mig att det var ett glas Champagne jag fuktade mina läppar med. Möjligen kan det ha varit en billigare variant av bubblande dryck, men i så fall vill jag inte veta det.

Det känns alldeles utmärkt att ha börjat sin champagnekonsumtion som blott en 5-åring. Mitt minne vill dock inte ge mig en medskyldig till denna ohyggligt tidiga fylla. Men de starkast misstänkta eventuella medbrottslingarna bedömer jag vara farsan och morfar. Farsan får postumt acceptera att jag delger honom en något högre misstankegrad än vad morfar får. Kanske tyckte farsan att lillgrabben Tarzan självklart borde få fira in det nya årtiondet med lite bubblande eldvatten. Jag kan inte klandra honom. Men då, när jag stod på toaletten och körde buss av märket Gustavsberg så var jag inte alls övertygad om att Champagne och nyårsaftnar var roligt. Som 5-åring var det helt andra bussar jag fantiserade om att få köra.

Om det fortfarande var 70-tal när mina läppar nådde Champagnen, eller om klockan hade hoppat över till 80-tal får jag nog aldrig veta. Men tanken att jag fick smaka på Champagne redan under 70-talet får det att bubbla av välbehag i magen. Jag gillar den tanken. Jag lever med den förhoppningen. Nästa gång jag körde buss, orsakad av syndigt leverne, skulle dröja nästan tio år, till september 1989. Men det är, som det heter, en helt annan historia.

Tv-tablån 1979-12-31. Klassisk tv-ångest
http://www.youtube.com/watch?v=-IUcG-BpeM4

niklas