måndag 28 februari 2011

1986-02-28 23:21

I natt är det 25 år sedan som min bror väckte mig mitt i natten och berättade att Olof Palme var mördad. Jag vände mig om, drog täcket över axlarna, och bad min bror att "berätta en annan saga". Det var dock med en stor klump i halsen som jag sa det och innerst inne kände jag att brorsan aldrig skulle skoja om just det.

Nere vid radion i köket fick jag, efter några minuters melankolisk klassisk musik, det fruktansvärda beskedet bekräftat. "Statsminister Olof Palme är död..."

Jag blev alldeles tom i kroppen och trots min ringa ålder på 11 år kände jag en så stor sorg över att Palme nu var död. För mig var Palme då en lika stor stjärna som de största idrottshjältarna som t ex Mats Wilander och Torbjörn Nilsson. Redan vid riksdagsvalet 1982 hade jag följt med min mor till vallokalen och där lovat henne att rösta på Palme när jag blev stor. Om jag hade röstat på Palme som vuxen kan jag inte säkert veta men tyckte då, precis som nu, att det var sorgligt att jag inte fick chansen till det. I vuxen ålder har jag förstått att min bild av Palme var något onyanserad, men den sorgen som jag som en liten kille kände över hans tragiska bortgång är en sorg jag fortfarande kan känna.

Jag önskar att mordet kunde lösas. Av hela mitt hjärta önskar jag det. Ett hjärta som fick uppleva den så kalla natten och dagen, lördagen 1 mars 1986.

niklas

fredag 4 februari 2011

Kämpa solfilmen

Ikväll när Aktuellt skulle visa den legendariskt klassiska "Solfilmen" så hängde den sig tre gånger innan de bröt filmen med löftet att köra "deras populära film" vid ett annat tillfälle. Är det så att bandet är så nött att det är på väg att gå av? Tänk själv..Den var ju gammal redan när man var pytteliten.
Kämpa Solfilmen.


En klassisk film som knäar rejält..

patrik

måndag 10 januari 2011

Allvarligt....vem skriver textmeddelanden? - med patrik

Året var 1996 och mobiltelefonen började på allvar bli något som gemena man införskaffade. Jag hade ett år tidigare sagt -"Jag kommer inte att skaffa en mobil. När skulle jag vara tvungen att ringa ifrån den?"

Den kommentaren var emellertid som bortblåst och fokus låg nu på att bredda min tekniska arsenal med en mobiltelefon (sedan tidigare hade jag en "Telia - pen" = personsökare samt en fet telefonsvarare som blinkade rött om någon ringt) Dreglande gick jag in på Thorneus Radio och TV i Kiruna (sedermera Elgiganten) och förhörde mig om de två, som jag bedömde det, hetaste modellerna. En Nokia 1610 och en Eriksson GH 388. Tvekande som jag var bad jag om hjälp av den troligtvis inte så förutspående försäljaren. Jag frågade sonika vilken modell han rekommenderade. Hans svar är idag en klassiker


Nokia 1610

- "Ja, skillnaden är egentligen bara den att med Eriksson kan du skicka textmeddelanden. Men allvarligt, vem vill skicka textmeddelanden?"

Svaret var uttömmande och då Nokian mer var som en rund SAAB och Eriksson som en kantig, klumpig Volvo, gick jag på Nokian.

Nokian var sjukt fet. Tegelsten är ett understatement. Jag minns hur jag stolt struttade omkring på jobbet med en kavaj så sned att man misstänkte att den var felsydd (mobilen tyngde ned kavajen). Efter ett par månader pep det i min mobil. På skärmen står det att jag mottagit ett textmeddelande. Det stod något i stil med "Hej. Hur är läget?" Jag fattade ingenting. Jag visste inte vem det var som skickat meddelandet (då kände man knappast till begreppet sms, även om ordet myntades i mitten av 80-talet) och jag visste absolut inte att jag kunde ta emot dylika. Jag tog sedan reda på att med Nokia 1610 kunde man ta emot meddelande men INTE SKICKA NÅGRA. Klassiker...användningspotentialen för detta var oändlig...eller?

Efter några månader kom en uppföljare - Nokia 1610i. Men denna kunde man även skicka meddelande. Resten är historia!

patrik

söndag 2 januari 2011

Vem minns längre Benjamin och Karl-Bertil? - med patrik

Minns när man var liten...Kalle Anka och hans vänner var heligt. Det var högtidsstunden. Det var absolut otänkbart att missa minste sekund. Idag är det annorlunda. Vi med barndommen 30 år tillbaka i tiden är nu de sista vaktposterna i bevarandet av Kalle, Benjamin och alla de andra genomsmöriga gladlynta figurerna. Barn idag fattar ingenting! De har fullt upp att hantera senaste Wii-spelet eller att testa alla funktioner på sin nya smartphone.

Vilken anka föredrar du? En dum Anka eller en något mindre dum Anka?
Ännu värre är det med Karl-Bertil. Vem har koll på denna nötknäpparlegend idag?

Julen är över och listor över året som gått har spridits i media och krönikor har pekat ut årets hjältar. Själv saknar jag sportradions årkrönika som den en gång var. Nyårsafton vi 13-tiden med Jerringpriset som huvudnummer. Dagens inflation i telefonröstande på idrottsgalan handlar mer om hur tv lägger fram kandidaterna än vem folket vill ha fram. Minns bara när Annica Sörenstam vann priset. Det gjorde hon ENBART för att hon då fanns på plats i Globen. I år vill jag ge priset till Hellner. En ny "Gunde Svan"-era står för dörren.

Julreklam i elfte timmen...någon?
Krydda julens glädje med lite värmande, dödlig nikotin!

Kvinnan älskar att städa hemmet....självklart!
patrik