Allvarligt....vem skriver textmeddelanden? - med patrik

Året var 1996 och mobiltelefonen började på allvar bli något som gemena man införskaffade. Jag hade ett år tidigare sagt -"Jag kommer inte att skaffa en mobil. När skulle jag vara tvungen att ringa ifrån den?"

Den kommentaren var emellertid som bortblåst och fokus låg nu på att bredda min tekniska arsenal med en mobiltelefon (sedan tidigare hade jag en "Telia - pen" = personsökare samt en fet telefonsvarare som blinkade rött om någon ringt) Dreglande gick jag in på Thorneus Radio och TV i Kiruna (sedermera Elgiganten) och förhörde mig om de två, som jag bedömde det, hetaste modellerna. En Nokia 1610 och en Eriksson GH 388. Tvekande som jag var bad jag om hjälp av den troligtvis inte så förutspående försäljaren. Jag frågade sonika vilken modell han rekommenderade. Hans svar är idag en klassiker

Nokia 1610

- "Ja, skillnaden är egentligen bara den att med Eriksson kan du skicka textmeddelanden. Men allvarligt, vem vill skicka textmeddelanden?"

Svaret var uttömmande och då Nokian mer var som en rund SAAB och Eriksson som en kantig, klumpig Volvo, gick jag på Nokian.

Nokian var sjukt fet. Tegelsten är ett understatement. Jag minns hur jag stolt struttade omkring på jobbet med en kavaj så sned att man misstänkte att den var felsydd (mobilen tyngde ned kavajen). Efter ett par månader pep det i min mobil. På skärmen står det att jag mottagit ett textmeddelande. Det stod något i stil med "Hej. Hur är läget?" Jag fattade ingenting. Jag visste inte vem det var som skickat meddelandet (då kände man knappast till begreppet sms, även om ordet myntades i mitten av 80-talet) och jag visste absolut inte att jag kunde ta emot dylika. Jag tog sedan reda på att med Nokia 1610 kunde man ta emot meddelande men INTE SKICKA NÅGRA. Klassiker...användningspotentialen för detta var oändlig...eller?

Efter några månader kom en uppföljare - Nokia 1610i. Men denna kunde man även skicka meddelande. Resten är historia!

patrik