Gästbloggare - Ulrika Karlsson


Kärleken till en docka

Jag är född i början av åttiotalet och har således mina starkaste minnen av vad vi kan välja att kalla ”det fulaste årtiondet i historien” från runt 1987-1989. Jag vill härmed inflika att den korta tid jag minns av åttiotalet förmodligen är den roligaste tiden i mitt liv eftersom den i stort sett gick ut på en enda sak; lek! Jag var fullkomligt galen i att leka, speciellt med min bästa kompis Malin. Under dygnets vakna timmar arbetade våra hjärnor febrilt för olika planer på att klämma in mer lek i vardagen. Olika lösningar var till exempel att få sova över hos varandra oftare så att leken kunde fortgå tills vi somnade och att slå dövörat till när våra föräldrar ropade att det var mat så att den heliga leken inte skulle avbrytas så abrupt.

Eftersom detta är en retroblogg har jag fått i uppdrag att på sant nostalgiskt vis skriva om min absoluta favoritleksak under denna glänsande barndomsera i slutet av åttiotalet.
Lady Lovely Locks – LLL var en serie dockor som tillverkades av Mattel mellan 1987-1989. Det var också en tecknad serie som dock inte blev någon stor succé. Eftersom LLL-dockorna fanns under en så kort tid har jag under mitt vuxna liv vant mig vid att folk ser ut som frågetecken när jag försöker hitta likasinnade fans av denna docka. Men bland mina barndomsvänner törs jag säga att dessa dockor var det största som fanns i leksaksdjungeln. Anledningen till att jag kände till själva ”historien” bakom dockorna var att jag vill minnas att man fick en sagobok om LLL som medföljde själva dockan.








Sagan bakom LLL handlar om huvudkaraktären prinsessan Lady LovelyLocks som är regent över ett kungadöme med mestadels fredliga invånare. Lady LovelyLocks är en flicka i yngre tonåren och har långt blont hår och rosa klänning. De små djuren som bor i hennes hår med långa färgglada pixielockar är hemligheten bakom hennes magiska förmåga att styra kungariket, man skulle kunna säga att hon ”trollar med håret”. Samtidigt som det absurda i denna saga slår mig medan jag skriver ner dessa rader ska jag också nämna hennes två väninnor tillika prinsessor, FairHair (brunt hår, blå klänning) och CurlyCrown (lockigt morotsrött hår, gul klänning). LovelyLocks båda bästa vänner var alltid lite mindre modiga och vänliga än huvudkaraktären som var närapå orealistiskt generös och välvillig med tanke på att hon var en tonåring!

Som i alla sagor fanns det såklart en ond karaktär och hon hette grevinnan RavenWaves. Naturligtvis hade hon svart hår i kontrast till LovelyLocks blonda hårsvall, jag antar att det var så leksakstillverkarna ville att barn skulle tänka, ljust hår betyder att man är god och mörkt hår betyder att man är ond. Nu kan säkert anas en viss kritik mot dessa dockor som jag älskade så mycket och det stämmer, det var mycket med denna värld som jag tyckte var galet redan då. RavenWaves hade en lila klänning av mer ”rockig” modell. Sagan hade också en prins (StrongHeart) som var så kraftigt bortprioriterad att man misstänker att han kastades in endast för att LovelyLocks inte skulle framstå som kär i sina väninnor. Jag minns den julen som jag till min stora sorg ”tvingade” mig själv att önska mig denna prins, eftersom han i vissa fall behövdes för att göra leken mer realistisk. Prinsen ansåg jag och mina vänner var en stor tönt med kort tråkigt hår och fjantiga kläder. Men som sagt, han kunde vara bra att ha i leken eftersom LovelyLocks och RavenWaves behövde någon att ”slåss om”.

Det fanns många fler karaktärer i sagan, som skulle bli omöjliga att rabbla upp här, men värd att omnämnas är också sjöjungfrun GoldenWaves med vitt hår och blåa slingor.
Jag misstänker att jag som liten var ganska bortskämd eftersom jag hade i min ägo samtliga av huvudkaraktärerna i LLL. De flesta av mina kompisar hade bara en eller två av dessa dockor och såg med avundsjuka ögon på min samling. Dock var man beroende av varandra i umgängeskretsen eftersom man täckte varandras behov. Till exempel hade min kompis Karro LovelyLocks i balklänning med tiara och LovelyLocks häst Silkymane. Min bästis Malin hade FairHair i balettklänning, jag hade endast LovelyLocks i balettklänning. Så vi behövde varandra om leken skulle bli realistisk.

Dockorna var dock i dålig kvalité, det dröjde inte många dagar innan huvudena ramlade av dem. Huvudena gick att sätta dit igen men då var man tvungen att trycka ner dem så att dockorna inte längre hade någon hals. Till vår besvikelse hade dockorna inte heller någon ”kropp” att tala om. De saknade bröst som Barbie ju hade så det räckte och blev över. Detta resulterade i att jag och Malin brukade peta ner två av mammas badkulor i RavenWaves urringning så att hon blev mer storbröstad och därmed ”vann” prinsen över LovelyLocks. Vi tyckte nämligen inte om LovelyLocks vilket jag är väldigt stolt över än idag. Vi tyckte att hon var alldeles för präktig och tråkig. Det blonda håret och den rosa klänningen var också så uttjatat som det eftersträvansvärda idealet (mycket tack vare Barbie) att vi hellre drog oss till de lätt förtryckta sidokaraktärerna FairHair och CurlyCrown. Min tveklösa favorit var CurlyCrown eftersom hon hade gul klänning vilket var min favoritfärg vid den tidpunkten och jag tyckte att hon hade fantastiskt nästan självlysande hår. Min bästis Malin identifierade sig med den brunhåriga FairHair. Men vi kände också en stor dragning till RavenWaves som faktiskt var vackrare än de andra dockorna, hade en roligare klänning och långt blankt svart hår. Pixiesarna som alla huvudkaraktärerna hade i sina hår (förutom RavenWaves som hade ”kamtroll”) kunde man även sätta fast i sitt eget hår vilket bara gjorde det hela så mycket mer fantastiskt! Ja, om detta ämne skulle jag kunna fylla en blogg helt på egen hand, men jag känner att det får räcka med att konstatera att när jag tänker på barndomens leksaker så lyser LLL kraftigare än alla andra i mitt minne. Det är bara synd att så få fick uppleva Lady Lovely Locks magi!





ulrika karlsson