fredag 18 december 2009

Mat- och saksnurr - med niklas


Glasskungen blev besviken
Hösten 1980 ska familjen Landström ta sitt pick och pack (och kanske några Big Pack) och flytta från "Tempohuset" på stan ner till "Lompis".

Månaderna innan vår flytt har vi med jämna mellanrum åkt ner till Virvelvägen för att beskåda bygget av vårt nya hus. Vid ett av dessa tillfällen stannar vi först till vid ICA-Signalen och Servus. Två affärer som låg alldeles intill varandra. Där får jag köpa en glass och jag väljer en ny glass som jag tycker ser god ut, en Kalas-Sandwich. Den ser ju ut som den jättegoda Sandwich så mina förhoppningar på denna kalas-glass är stora. När vi kommer fram till vårt kommande hus på Virvelvägen, bara ett par minuter bort, så slänger jag glassen. Usch och fy vad äcklig den är. Om jag, sedan många år kallad för Glasskungen, slänger en glass, ja då är den äcklig. Tro mig. Jag var knappast heller den ende som slängde Kalas-Sandwichen. Året efter var glassen borta ur sortimentet och jag har sedan dess aldrig sett röken av den.

Att glass är en del av ett barns uppväxt är lika säkert som Amen i kyrkan. Jag är naturligtvis inget undantag. Glass har alltid haft en särskild plats i mitt vaniljhjärta och jag har prioriterat detta frysta livsmedel långt före andra godsaker som godis, läsk, kakor och chips. Det kommer med all säkerhet finnas anledning till att återkomma med mer snack om glass men börjar idag med att vila ögonen på... Glasskartan från 1980!



På raden näst längst ner, längst till vänster, kan vi skåda ovan nämnda glass Kalas-Sandwich. Trodde aldrig jag skulle få se den igen men där är den.

Även X-15 (på raden längst ner) såg dagens ljus för första gången det här året men till skillnad mot Kalas-Sandwich fick X-15, trots att det var en isglass, ett varmt välkomnande i folks hjärtan. Den var faktiskt 1980 års mest sålda glass och blev kvar i många år. X-15 är en av de glassar jag mest förknippar med barndomen och 80-talet och jag tror inte att jag är ensam om det. (Åtminstone inte bland mina jämngamla). 1986 dök glasskusinen X-17 upp och rörde om lite i glassgrytan. Lätt att förväxla dessa två glassar för dom som inte har glasstungan rätt i mun.

Glassen World Cup, som finns på raden näst högst upp, längst till höger hade jag glömt bort men minns den nu när jag ser den. Den påminde om glasstårta om jag minns rätt. Att titta på en gammal glasskarta är verkligen ett effektivt sätt att färdas bakåt i tiden. Därför kan jag garantera att vi kommer återkomma med mer nostalgiska minnen kring dessa gudagåvor. Nu måste jag dock skynda mig till frysen...



niklas

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar