torsdag 24 december 2009

Mat- och saksnurr - med niklas

Nu är det precis som det ska vara
Kl 15.00 24 december. Ett magiskt ögonblick. Eller som Arne Weise kunde säga, efter att han tänt stearinljuset, "nu är det precis som det ska vara".

Just kl 15.00 varje julafton, när Kalle Anka och hans vänner ska önska oss God Jul, kan man glömma allt annat. Då existerar ingen ålder. Idag sitter jag där för 36:e gången men det skulle lika gärna kunna vara så att jag var 5, 15 eller 25 år. Vad man dock inte glömmer är alla dessa jular man upplevt, alla paket man fått och alla människor man haft turen att få dela julen med.

Alla människor är tyvärr inte kvar, men samtidigt är dom ändå det. Alla paket man fått är inte kvar, men samtidigt är dom ändå det. Jag minns far som alltid gav 20 paket till mor i samband med Kalle Anka, för att senare på kvällen ge 15 paket till. Jag minns morfar som alltid väntade på julgröten och mormor som skålade för nykterheten. Ni är inte med idag, men samtidigt är ni ändå det.

Julafton 1983. Jag får min första "riktiga" bok av mor och far. Det är Fem söker en skatt skriven av Enid Blyton. Det är nog den julklapp under alla dessa år som betytt mest för mig och som jag kommer ihåg allra bäst. Den står fortfarande kvar i bokhyllan hemma i pojkrummet, tilsammans med alla andra Fem-böcker och andra ungdomsböcker. När jag fick boken, julen 1983, så gick startskottet för min kärlek till böcker. Det dröjde inte många dagar förrän jag hade läst ut boken och sen ville jag ha bara läsa mer och mer böcker. Från 9 till ca 15 års ålder läste jag alltid böcker. Fem-böckerna låg mig varmast om hjärtat och gör det fortfarande, men mina ögon har vandrat genom många andra böcker.

När jag senare kom upp i vuxen ålder blev mycket färre böcker lästa, men jag har aldrig lagt läsandet på hyllan.

Läser dagens ungdomar Fem-böckerna? Jag vet inte, men de finns hemma i mitt pojkrum för de som vill. Hade jag bara fått ta med mig en sak från mitt pojkrum så hade det nog blivit boken Fem söker en skatt.



I år är det 50 år sen Kalle Anka och hans vänner började önska oss alla en riktigt God Jul. De flesta av oss är uppväxta med Arne Weise som julvärd och han är ju verkligen Mr Jul. Eller som Adolphson och Falk så fint sammanfattar det i sin klassiska jullåt Mer jul.

Ge mig en svårknäckt nöt, sötare gröt, djupare dopp i grytan
Glittrigare glim och grötigare rim och mer Arne Weise i rutan










Idag sitter vi där igen, tillsammans med nära och kära. Visst är det fortfarande ett magiskt ögonblick, även utan Arne Weise i rutan. Nu 2009 är jag 35 år men det skulle lika gärna kunna vara 1983 och jag som är 9 år får Fem söker en skatt i julklapp. God Jul Nicke Lilltroll, 9 år. Hoppas du får nytta av boken.

God Jul på er alla! Nu är det precis som det ska vara.

niklas

3 kommentarer:

  1. Jättefint skrivet Niklas...ses snart :-)

    SvaraRadera
  2. Hej Niklas

    Läste din julblogg med stor glädje. Fäste mig särskilt vid din relation till Enid Blytons Fem-böcker.
    Om dagens barn läser Fem-böckerna vet jag inte men det kanske kan vara kul för dig att veta att jag som 40-talist slukade alla Fem-böckerna som kom på 50- och 60-talet. Upptäckte via dem den sanna läsglädjen. De var spännande och man skapade sig en "egen" bild har det ser ut på den engelska landsbygden.
    Kommer också ihåg att det förbryllade mig mycket hur en flicka kunde heta Georg och hur förvånad jag blev efter flera år då det gick upp för mig att Enid Blyton var en kvinna (inga fördomar här inte)

    Håkan

    SvaraRadera
  3. Hej Håkan!

    Tack för ditt inlägg! Kul att höra från en äldre generation om Fem-böckerna. Det har jag nog inte fått höra tidigare. Kanske kan min grabb också finna spänningen i Fem-böckerna...

    Ja, George är väl den karaktär man minns bäst. Kanske var hon mest lik författarinnan själv...

    SvaraRadera