Musiksnurr - med niklas

Jag hänger kvar med Magnum...
Men istället för Magnum P.I. vill jag den här gången skänka några rader till Magnum Bonum. Och särskilt vill jag ägna raderna till Lars Liström - sångaren i gruppen Magnum Bonum.

(Lars Liström i mitten)


Det Magnum Bonum och Magnum P.I. har gemensamt är att de var heta i början av 80-talet. I slutet av 70-talet och början av 80-talet var Magnum Bonum en av Sveriges populäraste grupper och ordnade publikrekord åt folkparkerna de besökte. De flesta av deras låtar klättrade mycket högt på listorna och många blev listettor. Låtar som Marie, Loverboy, Digital Panik och...

...Skateboard. Låten Skateboard (1978) var deras stora genombrott och kom nog att bli den låt som de flesta förknippar med gruppen. Att låten kom i samma veva som när skateboardintresset kanske var som störst i Sverige (70-talet) bidrog säkert till låtens popularitet. Själv älskade jag den låten som liten, trots att jag själv inte åkte skateboard. Tyvärr hade jag aldrig deras skiva och hade heller aldrig lyckats spela in låten så det var alldeles för sällan som jag kunde lyssna på den.

Då jag på allvar fick upp öronen för den låten var, skulle jag tro, i slutet av 1982 eller början av 1983. Jag och Patrik sitter en kväll och slötittar på TV. Då börjar det ett program där en flintskallig kille blir intervjuad. Det är sångaren i Magnum Bonum - Lars Liström som intervjuas. Han har cancer. Han ska snart dö. Även fast jag var så liten så minns jag hur hemskt det kändes. Från att vara en av Sveriges populäraste sångare i en mycket framgångsrik grupp, skulle han nu dö i cancer.

Jag glömde aldrig den där intervjun men trots detta fick jag aldrig nån bekräftelse på att han hade dött. Det var inte förrän mer än 20 år senare som jag fick det bekräftat att han verkligen hade dött. När man var liten var det ju inte i närheten så lätt som det är nu att få tag på information och jag frågade väl aldrig nån heller. Men för några år sen kom jag att tänka på sångaren i Magnum Bonum. Hade jag drömt alltihopa? Kom jag ihåg fel? När jag väl kom att tänka på det där igen så hittade jag naturligtvis den information jag sökte. Jag hade inte drömt alltihopa. Jag kom ihåg rätt.

Lars Liström dog 19 januari 1983, en vecka innan han skulle fylla 23. Efter hans död prydde han bl a Expressens förstasida och hans avskedsdikt kunde läsas i tidningen. En dikt han hade skrivit när han förstod att han skulle dö. Här kan vi läsa hans dikt...

Till alla deprimerade
Andas in ett djupt andetag,
känn luften fylla dina lungor.
Sätt handen för örat,
hör livet rusa i kroppen.
Se dig omkring.
Se människor som springer,
hoppar och gråter och skrattar.
Se naturen med alla dess under.
Se djuren.
Se solen, det stora livsgivande
klotet i skyn.
Se stjärnorna i det oändliga
och mystiska universum.

Märker du att du lever
Tag vara på ditt liv
Lev ditt liv, för det
är det enda du får

-Lasse. pat. 45, rad 4

Efter Lars Liströms död fortsatte gruppen att spela men alternerade då sången sinsemellan. De kan fortfarande ses och höras på olika nostalgitillställningar.

19 januari, 1983 tog Lasse sin skateboard upp till himlen. För oss andra åker han fortfarande med sin skateboard ner ner ner ner för backen ner. Han känner sig fri och det är hans grej. Hjälmen har han på och han klarar sig.

Jag blev lite osäker men visst mindes jag dig Lasse. Jag minns dig.



niklas