Sportsnurr - med niklas

Klacken träffade mitt i hjärtat
18 juni, 2004. EM i fotboll. Sverige möter Italien. Ett äckligt Italien som man älskar att hata. Ett Italien som "alltid" lyckas vinna matcher och ta sig vidare i turneringar trots att de knappt förtjänar det.

Slänga sig över ett ben och slänga med sitt långa hår. Ett italienskt recept för att få straff och vinna.

Jag överdriver naturligtvis (litegrann). Italien är ett mycket(!) bra fotbollsland och att spela mot dem är så långt ifrån en promenad i parken man kan komma. Men eftersom de "alltid" lyckas på nån annans bekostnad blir frustrationen ofta stor.

Den här dagen, 18 juni 2004, ska Sverige möta detta Italien. En mycket viktig match för att Sverige ska få fortsätta sitt EM-äventyr. Sverige hade krossat Bulgarien i sin första match men ett oavgjort resultat mot Italien var nästan nödvändigt för att Sverige skulle få fortsätta dansa sommarvalsen.

Matchen börjar precis som väntat. Italien tar ett stadigt grepp om matchen och Sverige blir tillbakapressat. Precis som Sverige så ofta blir i första halvlek. Själv sitter jag hemma hos mor och tittar på matchen. Där är även syrran och och hennes kille. Morsans och syrrans fokus på matchen är dock mycket sparsam. Deras fokus ligger på de nya katterna som mor har skaffat sig. Eller snarare, deras fokus ligger på katternas eventuella bajsande.

Matchen fortgår och och jag håller alla tummar för att Sverige ska lyckas hålla tätt. Jag vore grymt nöjd med 0-0. Tyvärr gör Italien, precis som väntat, 1-0 innan halvtidsvilan. I andra halvlek kommer Sverige mer och mer in i matchen och en kvittering känns inte omöjlig. Min koncentration och mitt fokus på matchen är hundraprocentig. Jag släpper inte blicken från TV:n. Jag vill så otroligt gärna se ett svenskt mål. Ett mål som vore så otroligt viktigt och så otroligt underbart.

Tyvärr går matchklockan alldeles för fort och slutsignalen närmar sig otäckt snabbt. Med ca 10 minuter kvar kommer syrran in i rummet... "Dom har bajsat. Deras första bajsning. Naaaw..." Hon syftar till katternas framgångar men jag mumlar bara nåt tillbaka och släpper inte blicken från TV:n. Sverige spelar bra, men tiden håller på att rinna ut...

Med blott 5 minuter kvar sker då detta...

(Kommentarerna från radiosporten)


Jag ser bollen segla i luften och när jag ser bollen prassla i målnätet går lyckan upp i taket. Jag hoppar upp från soffan med sån kraft och höjd att vilket höjdrekord som helst hade bleknat i jämförelse. Jag hoppar omkring och skriker ut lyckan. Euforin är maximerad. Jag hörde inte kommentatorn men eftersom jag hade spelat in matchen så kunde jag i efterhand njuta av TV-kommentatorn Lindeborgs vackra ord i samband med målet.

"OCH DÄR KOMMER KVITTERINGEN OCH DET ÄR ZLATAN IBRAHIMOVIC! HÖR NI DET I MILANO?! HÖR NI DET I ROM?! SVERIGE HAR KVITTERAT! DET ÄR FANTASTISKT!"

Vilken underbar känsla det var. Sverige lyckades få oavgjort mot Italien. Och på vilket sätt! Jag dansade den kvällen och stegen var lätta i många EM-dagar. Tyvärr fick Sverige lite "stolpen ut" senare i turneringen men det är en annan historia. Den här dagen, 18 juni 2004, gick vi på moln.

Här ett klipp från läktarplats. En svensk supporter lyckades med den fantastiska bedriften att filma målet med sin kamera. Han lyckades fånga ett historiskt ögonblick. Ett underbart ögonblick. Att de svenska supportrarna blev galna av lycka är fullständigt uppenbart. Njut.




Bonusklipp - Engelska kommentarorer (Publikens ljubel hörs extra bra)



Det där målet var så otroligt viktigt. Så fantastiskt vackert. Zlatans klack träffade mitt i hjärtat.


niklas