onsdag 13 januari 2010

Mat- och saksnurr - med niklas

STOP - PLAY - PAUSE - REW - FF


Man hade ett nytt fräscht kassettband som fortfarande hade plasten kvar, men som man längtade efter att få dra bort...


Kanske var det en TRACK eller en AGFA. Eller kanske TDK, Scotch eller Maxell. Förhoppningsvis var den på 120 min. Då kunde man spela in hela två timmar. Ofta var den dock på bara 90 min eller ibland på endast 60 min.

Skulle man ha metallband eller kromband? På kassettbandspelaren kunde man ställa in vilket band man spelade med. Det gällde att ställa in rätt för annars kunde man slita på spelaren... Eller var det kassetten man kunde slita ut? Var det nån som verkligen visste? Eventuella slitningar var ju inget man själv märkte av men det var ju tydligen så. Sa man i alla fall.

Ja, dessa kassettband. Vad hade uppväxten varit utan dessa? Man visste att ens favoritlåt fanns på kassetten men inte var. Detta gjorde att man fick sitta och spola igenom hela kassetten (kändes det som) innan man hittade låten man ville höra. Hade man tur så var bandspelaren bra och hade en snabb spolare. Men samtidigt kunde man inte riskera att spola förbi låten så det gällde hela tiden att även trycka STOP och PLAY.

"Var är låten? Har jag spolat förbi den? Ska jag trycka REW? Nej,
jag chansar på FF... Nog fan är den väl på A-sidan? Jag tror inte
det är B-sidan."

Mardrömmen var när själva bandet i kassetten fastnade i bandspelaren. Med en kirurgisk precision var man tvungen att försöka pilla och lirka ut bandet.

"Bandet får inte gå av nu, det är katastrof! Det är ju min favvolåt på bandet. Förbannade jävla bandjävel! Den här bandspelaren är ju helt jävla slut!"



Alla dessa sagor på kassettband som jag lyssnat på som liten... Klas Klättermus, Tarzan och framför allt Tintin. Just Tintin kunde jag lyssna hela dagarna på. Min favorit var Tintin - Månen tur och retur.

Jag och mina syskon Patrik och Lotta kunde sitta hela kvällarna med bandspelaren och spela in varandra när vi pratade och svamlade. Det kunde vara "radioteater" av alla de slag. Jag gillade att spela sportkommentator och kunde referera fotbollsmatcher och Formel 1-lopp. Många inspelningar var helt underbara. Vad hade jag inte betalat för att få lyssna på de där banden igen...

Vet inte riktigt när kassettbanden började försvinna egentligen. Men om man har en bil som har en inbyggd kassettspelare istället för en CD-spelare så vet man att man har en gammal bil.

Och alla dessa favoritlåtar man haft på kassetterna genom åren... Min allra första favorit (och kanske största) var Ma Baker med Boney M. Den låten var den andra låten på A-sidan på min bruna kassett... Behöver kanske inte tillägga att när jag hade lyssnat på låten så var det knappen REW som gällde. Sen PLAY igen. Sen REW...



Och inte att förglömma alla dessa radioprogram som spelade låtarna man ville ha inspelade. Man satt beredd med bandspelaren och hoppades att rätt låt skulle spelas. Det blev inte alltid som man ville och en viss programledare kunde förstöra allting... Vi snackar Clabbe och vi snackar Rakt över disc...

Men det minns vi en annan dag...


niklas

4 kommentarer:

  1. Minns att jag satt och spelade in låtarna från Radioprogrammet Tracks, Kindvall pratade inte i alla låtar i alla fall... :-) Kommer ni ihåg vad mycket morfar spelade in?! Det var flera meter med kassettband.

    /KusinCattis

    SvaraRadera
  2. Jag har en hel låda i förrådet med kasettband, det mesta innehåller väl låtar från tracks som man satt och lyssnade på och sen var beredd med inspelningsknappen. :-)

    SvaraRadera
  3. Ack så nostalgiskt! Senaste spaningen är dock att kasettbanden är på väg tillbaks i en liten skala.

    Morfar dominerade tungt med sina inspelningar. Han var med blicken i backspegeln en riktig Hi Fi-snubbe, med koll på musiken och stereon!

    Ps. Notera att Kenneth har kasettbandspelare i bilen.

    patrik

    SvaraRadera
  4. Älska kasettband! Jag har kvar mina och får ibland ett ryck o lyssnar på dem. Mitt första band döpte jag fantasifullt till J1. Tror jag kom till J26 iaf. Ibland hör man en låt på radio o börjar automatiskt (då låten slutar) sjunga på den låt som kom efter på ens band. Snacka om att det är lagrat väl i hjärnan.
    Vissa låtar lyckades man dock aldrig få en bra inspelning av. För mig var det I got the power med Snap. Alltid missade jag den, eller så tog bandet slut alternativt så började det brusa och man satt i panik o svängde med antennen... Hahaha...ljuva minnen!!
    Jenny

    SvaraRadera