TV-snurr - med niklas

Mysfarbror
Gunnar Arvidson, vilken mysfarbror han var. Man kunde se honom i ett antal TV-program som t ex Mitt i naturen, Café Sundsvall och Läslustan.

Alla dessa program hade det gemensamt att de, förutom mysfarbrorn Gunnar, hade ett fantastiskt lågt tempo och risken för stresshjärta var obefintlig.

Att han var älskad av svenska folket var odiskutabelt. Svenskarna visade också detta genom att två år i rad rösta fram honom som årets svenska manliga TV-personlighet. Min kärlek till Gunnar fick sig dock en törn i slutet av 80-talet när jag en dag såg honom livs levande hemma i Kiruna. En situation som i vanliga fall inte hade orsakat något trauma hos mig men problemet var att den gode Gunnar precis kom ut från systembolaget när jag såg honom. I sin hand hade han en systempåse med oroväckande många flaskor med oroväckande stark karaktär. Som krydda på det tyckte jag att hans ansikte osade slitenhet. Gunnar! Vad är det som pågår..? Tänkte jag...

Detta var första och sista gången jag såg honom i verkligheten. Jag föredrar mina TV-minnen av honom.

Café Sundsvall hade alltid en tittarfråga och en gång fick jag för mig att vara med i kampen om priserna. Sagt och gjort så skriver jag ner svaret på ett vykort och beger mig ut i vinterkvällen för att posta det. Minns känslan av att jag nästan var säker på att vinna något pris och få mitt namn uppläst i nästa veckas program. Jag menar, hur många orkar engagera sig så här mycket? Jag gick ett par km bara för att kunna hitta en postlåda att posta vykortet i.

Nästa vecka kom. Nästa program kom. Vinnarna lästes upp. Jag var inte en av dem. Min besvikelse nådde nya höjder när jag helt plötsligt kom på att jag nog hade glömt bort att sätta ett frimärke på vykortet. Bra jobbat Niklas! Idiot! Klart som fan att jag inte vinner då.

Jag insåg mina begränsningar och förstod att min karriär inom TV-tittartävlingar var avslutad. Innan den ens hade börjat.

Men det var inte ditt fel Gunnar. Du var ju sån mysfarbror.






niklas

Musiksnurr - med niklas

En låt jag minns (tyvärr)
Våren 1990. Sista terminen i 9:an och snart lämnar man grundskolan bakom sig. I rasthallen spelas den där låten varje dag. Jag gillar den inte. Jag stör mig på den. Vet inte riktigt varför, men så är det.

Alannah Myles sjunger sin Black Velvet och den spelas hela dagarna i Parkskolans rasthall. Själv sitter jag där och tittar ut genom fönstret mot Kiruna kyrka.



Fan, jag borde söka mig dit bort istället och försöka finna tröst och styrka. Gud giv mig styrka! Gör så att denna låt bort från mina öron försvinner.

Jag fann min ro så småningom. Hur det gick för Alannah Myles vet jag inte riktigt men 2004 dök hon helt plötsligt upp i den svenska Melodifestivalen. Kändes som att de 14 åren som hade gått sedan hon sjöng om svart sammet fortfarande inte hade gett henne någon sammetslen röst. Tvärtom såg hon ruggigt sliten ut och hade nog sökt tröst i diverse drogrelaterade substanser.

Jag överdriver naturligtvis mina vedermödor en aning men faktum kvarstår att jag aldrig gillat den där låten. Här har ni i alla fall Black Velvet och hennes bidrag från Melodifestivalen. Hoppas klippen fungerar, själv orkar jag inte lyssna igenom dem.





niklas

TV-snurr (och annat gagg) - med niklas


Spel, krig och dans med ballongerna
Visst var det roligt med ballonger när man var liten. Man hade dem på kalas och man gjorde tricks med dem. Jag och bror hade matcher mot varandra i ballongtennis hemma i hallen på ovanvåningen. "Arenan" hade vi passande nog döpt till "Sporthallen". Spelade ingen roll hur hårt vi slog, ballongen hade knappt styrfart ändå.

På somrarna böt vi ut de vanliga ballongerna mot vattenballonger och firade värmens ankomst genom att bjuda in kvarterets alla busfrön för vattenkrig och ett antal rejäla nackskott med kallvatten. Kriget var ofta på största allvar och trots alla kallduschar rann både blod och svett ner för våra pannor. Ett krig vill man ju helst inte ha på sin egen gård så därför passade vi naturligtvis på att erövra gårdar där ingen var hemma.

Men det var inte bara ens egna spelande och krigande med ballongerna som lever kvar i minnet...

Sven Melander, Lasse Åberg och Bosse Larsson hade också de roligt med ballongerna. 1982-1984 gav de Ballongdansen ett ansikte... och tre ändor. Dansen som framfördes i TV-programmet Nöjesmaskinen gjorde succé över hela landet och i skolan pratade och skojade vi om de tokiga gubbarna. Ballongdansen har sedan dess levt kvar i olika festsammanhang som t ex skolavslutningar.

Alla vi som var med på den tiden kan omöjligt glömt dessa ballongdansande herrar. Ni som inte var med då missade något vackert. Men nu kan vi njuta av dem tillsammans...




niklas

TV- och musiksnurr - med niklas

Motörhead värst
Ja, de var åtminstone hemma. Hemma hos gänget i Hemma värst. Hemma värst (The Young Ones) var en komediserie som sändes i svensk TV 1985-86. Den handlade om fyra unga engelska grabbar och humorn var minst sagt rå och våldsam.



Själv vill jag minnas att både jag och min broder uppskattade serien till fullo och vi missade väldigt ogärna ett avsnitt. Har tittat runt lite bland klipp på Youtube och det är hur mycket som helst jag kommer ihåg och känner igen. Kan ta ett klipp här som är ett bra exempel på vilken humor serien hade. Den här scenen var på gränsen mellan skräck och förtjusning för en 11 år gammal kille som mig. Kommer ni själva inte ihåg serien så kan ni se det här och få en fingervisning om vilken hög kvalitet serien höll.



Men den scen jag minns allra bäst var när Motörhead äntrade scenen hemma hos grabbarna och rev lös sin grymma låt Ace Of Spades. Det var första gången jag hörde Motörhead och jag blev helt såld. Slemmige Lemmy blev en som en idol till mig under en tid. Om en man med såna skäggvårtor kan omges av så vackra kvinnor så måste han ha nåt extra...

Här har vi Motörheads intåg i Hemma värsts vardagsrum och min vardag...


Detta var ett Motörhead som bara månader innan hade varit på en världsturné med osannolika kontraster. 14 juli 1985 spelade de på Lombia ishall i Kiruna inför 200 personer (enligt sägen) och samma dag spelade de även i Pello vid den finska gränsen. Vid den här tidpunkten hade jag ingen aning om vilka Motörhead var vilket kändes ganska grymt ett år senare. Under sin klassiska turné spelade de även på orter som Tromsö och Överkalix för att några månader senare spela på orter som Los Angeles, Chicago och New York.

Dom var här och precis som nästan alla andra så missade jag dem. Jag fick leva med det och jag gör det fortfarande.

12 mars 1987 fyllde jag 13 år och min syster Lotta skulle fira mig med att önska Ace Of Spades åt mig på Radio Kiruna. De hade inte låten i sitt arkiv (!?) och när de läste upp Lottas hälsning i radion hörde jag till min fasa... "Lotta hälsar grattis till sin bror Niklas Lantto som fyller 13 år..."

Lantto!!? Kom igen nu!

Det fanns en till kille i Hemma värst, Alexei Sayle, som jag förvisso inte har så många minnen av från själva serien men som hade en låt som jag och min bror var mycket förtjusta i. Om ni själva inte minns den låten så kan ni här få ta del av den och göra en egen bedömning över låtens kvalitet.




niklas

Mat- och saksnurr - med patrik

Brewed with perkele since 1819!!

Härom veckan var jag på klassisk finlandskryssning i goda vänner lag. Bland det första man då stöter på är taxfreebutiken med sin finska lakrits och sina öl-lådor. När man är på väg till Helsingfors så lyser två ölsorter ljusare än övriga. Jag tänker då på Lapin Kulta och KOFF. Lapin känner de allra flesta till. En ölsort väl etablerad i svenska folkhemmet med tydlig koppling till Lappland, kyla och friskhet. Koff däremot har (så vitt jag minns) inte importerats till Sverige på åtminstone 10 år. Den fanns i Sverige under uppskattningsvis tio glansfulla år från tidigt 90-tal och framåt. Den har dock funnits i finland sedan 1800-talet och har genom åren stått för några oförglömliga reklamsnuttar.

Under mitten av 90-talet gick var man runt och citerade Koff-reklam och skrattade åt denna genomsyrande finska kliche´-reklam, full av finska fördommar och "kännetecken". Vem minns t.ex. inte den klassiska bastuscenen när den grova finnen utbrister "shut the door, there's a draft", när en tunn japan glider in i den 120 grader varma bastun och förångas!! Varför ölen försvann från de svenska hyllorna är höljt i dunkel, men på de finska hyllorna finns den kvar i allra högsta grad.
Jag har sökt på nätet efter dessa gamla Koff-filmer, men bara funnit en av dessa. Den där de badar i en isvak och fingerar en jacuzzi med en snorkel. Den är grym och påminner mig om ett 90-tal där finlands sak var vår.



Jag har även funnit några nya reklamfilmer som jag inte sett förr. Jag slänger in en som bonus...



Perkele

patrik landström

Pong i mitt hjärta

De allra flesta av oss har väl ägnat delar av våra liv till olika dator- och TV-spel. Själv hade jag lyckan att som ung och rejält fjunig få uppleva arkadspelens moder - Pong.

Det var som en tennis- eller pingismatch där racketerna var allt annat än formade som racketar och bollen var allt annat än rund. Men dramat fanns där och trots sin enkelhet var spelet genialt. Inte ville man förlora en Pongmatch inte. Det hade jag inte velat idag heller...

Spelet hade sin storhetstid under 70-talet men kunde avnjutas en bra bit in på 80-talet också. (Eller var jag ensam om den njutningen in på 80-talet?)

Ett annat liknande spel som gjorde mig varm inombords var (minns inte namnet) ett spel där två cowboys smög omkring bland kaktusar och skulle skjuta på varandra. Trots att kulorna var fyrkantiga så träffade de mig rakt i spelhjärtat. Detta spel gjorde mig så varm att jag efter några timmars spel alltid svettades så mycket att vilka svettbågar som helst hade blivit gula av avund.

Njut här av spelet Pong och känn nostalgin ta fast dig i sitt våld. Njut av den fantastiska grafiken och de klockrena ljudeffekterna.




niklas

Gästbloggare - Sofie

Rollo simdyna

Om det är nån sak som ger mig ångest från barndomen, så är det Rollo simdyna hårdplast Det påminner mig dessutom om när jag skulle lära mig simma. Pappa och mamma hade bestämt att jag skulle gå i simskola utomhus under en sommar, det kan ha vari 1984 vid Strandbadet i Mariefred. Utomhus. Inte klokt. Det var så kallt och regnigt den sommaren och huttrande var man tvungen att ikläda sig baddräkt och ge sig ner i ett iskallt vatten. Förutom vi i simskolan så var det hel folktomt på stranden. Sen var man tvungen att ha på sig den här obekväma och skavande saken för att överleva Visst gjorde man alltid illa sig på den för den var så hård och man kunde inte leka nå bra i den heller. Man fick en smäll i huvudet eller så av nån kamrat med sin dyna . Kan bra i den heller. Man fick en smäll i huvudet eller så av nån kamrat med sin dyna . Kan fortfarande känna hur den trycker över revbenen. Ergonomisk? I don’t think so. Inte undra på att man blev en badkruka efter den sommaren

Gästbloggare Sofie

Musiksnurr - med niklas

Återigen vill jag ägna lite tankar och rader till en dam som var het under 80-talet. Den här gången får det bli Tanita Tikaram.

1988 släppte hon sitt debutalbum och med den kom också hennes två största hits - Good Tradition och Twist in my sobriety. Själv gick jag då på högstadiet och minns hur bägge dessa låtar spelades flitigt.

Tydligen har hon släppt ytterligare sex album men dessa har gått mig helt obemärkt förbi och jag är väl knappast den ende som missat dessa. Men Tanita dansade 1988 och vi minns henne för det. Själv förknippar jag henne och dessa låtar med svettiga pingismatcher i rasthallen på Parkskolan i Kiruna.







niklas