TV-snurr - med niklas

Mysfarbror
Gunnar Arvidson, vilken mysfarbror han var. Man kunde se honom i ett antal TV-program som t ex Mitt i naturen, Café Sundsvall och Läslustan.

Alla dessa program hade det gemensamt att de, förutom mysfarbrorn Gunnar, hade ett fantastiskt lågt tempo och risken för stresshjärta var obefintlig.

Att han var älskad av svenska folket var odiskutabelt. Svenskarna visade också detta genom att två år i rad rösta fram honom som årets svenska manliga TV-personlighet. Min kärlek till Gunnar fick sig dock en törn i slutet av 80-talet när jag en dag såg honom livs levande hemma i Kiruna. En situation som i vanliga fall inte hade orsakat något trauma hos mig men problemet var att den gode Gunnar precis kom ut från systembolaget när jag såg honom. I sin hand hade han en systempåse med oroväckande många flaskor med oroväckande stark karaktär. Som krydda på det tyckte jag att hans ansikte osade slitenhet. Gunnar! Vad är det som pågår..? Tänkte jag...

Detta var första och sista gången jag såg honom i verkligheten. Jag föredrar mina TV-minnen av honom.

Café Sundsvall hade alltid en tittarfråga och en gång fick jag för mig att vara med i kampen om priserna. Sagt och gjort så skriver jag ner svaret på ett vykort och beger mig ut i vinterkvällen för att posta det. Minns känslan av att jag nästan var säker på att vinna något pris och få mitt namn uppläst i nästa veckas program. Jag menar, hur många orkar engagera sig så här mycket? Jag gick ett par km bara för att kunna hitta en postlåda att posta vykortet i.

Nästa vecka kom. Nästa program kom. Vinnarna lästes upp. Jag var inte en av dem. Min besvikelse nådde nya höjder när jag helt plötsligt kom på att jag nog hade glömt bort att sätta ett frimärke på vykortet. Bra jobbat Niklas! Idiot! Klart som fan att jag inte vinner då.

Jag insåg mina begränsningar och förstod att min karriär inom TV-tittartävlingar var avslutad. Innan den ens hade börjat.

Men det var inte ditt fel Gunnar. Du var ju sån mysfarbror.






niklas