Upstairs at Eric´s
Som jag skrev om tidigare så var jag i Stockholm i november 1992 där jag köpte skivan Ultimate Sin med Ozzy. Men detta var som sagt inte den enda skivan jag var ute efter. En skiva jag också länge hade sökt och längtat efter var Yazoos album Upstairs at Eric´s från 1982.
När jag hade CD-skivan i handen så var flera års slit för den över. Tidigare hade jag lyssnat på den hos Martin, där hans bror Kalle hade den på vinyl. Vid ett tillfälle lyckades jag även höra ett par låtar när vi var och hälsade på klasskompisen Mona. Det visade sig att hennes lillebror hade vinylskivan och när min och Martins chock hade lagt sig så kunde vi be honom slå på skivan.
Ganska snart så tog jag dock med mig en kassett till Martin och spelade in fyra låtar från skivan. Dessa var Goodbye 70´s, Bad Connection, Only You (som var Yazoos debutsingel) och Don´t Go.
Första gången jag på allvar kunde avnjuta låten Don´t Go var på ett ungdomsdisco på Kiruna sporthall. B-hallens blixtsnabba golv hade förvandlats till ett glimrande discogolv. När låten kom igång så gjorde min kamrat Hansson detsamma. Hans "danssteg" finns för evigt på min näthinna. Dock ska sägas att mina ögon inte fick uppleva samma kvalitet som mina öron. Efter den där kvällen och lång tid framöver var Don´t Go den bästa låten jag visste. Det var den kvällen som satte igång min jakt på skivan och som bl a förde mig till Martins brorsas skivspelare.
Håller med brorsan. Don´t go är en fet klassiker väl värd ett inlägg här på Nostalgibröderna. Själv har jag nog förkärlek till Vince Clarks tredje grupp, Erasure. Älskar deras ABBA-inspirerade 80-talsgung. För att inte tala om "dansmovesen"
SvaraRaderaPATRIK