Schlagerkrönikan del 1

Musiksnurr - med patrik

Sitter och tittar på första deltävlingen av årets musikhappening i TV-sverige, melodifestivalen. Borta sedan länge är schlagertvånget á la Arvingarn. Istället lyssnar vi till en blandning av stark pop, musikaltoner, Eva Dahlgren-kopior och svensk rapmusik. Det som dock biter sig kvar är tonartshöjningarna! Underbart säger jag.

Melodifestivalen har en stark kvalitetsstämpel. De som påstår något annat är uppe på läktaren och köper korv. Sökandet efter "rätt" programledare och rätt musik saknar motstycke i svensk underhållning. För tio år sedan var tävlingen utdömd, idag är den stilbildande.

Starkast så här långt är Ola med inledningslåten. Även om hans nya frisyr är aningen tveksam tror jag på en framtida plats i Globen (när du läser detta kanske du vet svaret). En annan stark låt är Salems. Jag är inte helt övertygad själv men det finns det nog andra som är... Dolph Lundgren är också en klar överraskning. Älskar Dolphs outfit. Kostymen är knivskarp! Jag säger för övrigt bara Rocky IV...



Hur många låtar har inte etsat sig fast genom åren? Antalet är oräkneligt... Från idag och fram till Globenfinalen kommer Nostalgibröderna att återkommande lyfta fram en klassisk nostalgilåt från melodifestivalen

Låt nr1
Loa Falkmans låt "Symfoni" från 1990. En kalkon när det begav sig, en skön klassiker idag. Då och då hör man folk nynna denna slagdänga när de diskar eller dammsuger. Bara en sån sak. Den kom sist när det begav sig och skrapade ihop 30 poäng.



patrik