En OSannolik glädje, med huvudet bakom kudden.
OS pumpar ut sina sändningar och Sverige är med där, dag efter dag. Gårdagens bragdlopp, där Södergren, Hellner och Olsson gjorde pursiuten till sitt eget lopp, går till historien som en klassiskt svettig tillställning. Jag vågade knappt titta och intalade mig hela tiden att jag inte skulle bli besviken när Olsson sen skulle tappa i fältet. Det blev aldrig så och jag är glad att jag var där, där framför 42-tums plasmaskärmen och skrek ut min glädje. Gårdagen var en Stor händelse i svensk OS-historia.
En annan klassisk händelse är Thomas Wassbergs guld i OS i Lake Placid, där han med en hundradels marginal slog den finska jätten Juha Mieto. En hundradel...! Jag var en liten kille när det begav sig men minns min entusiasm som om det vore igår. Dagen efter satt jag där vid köksbordet och läste tidningen (Norrländska socialdemokraten) och såg en bild av ett måttband som grafiskt vidsade Wassbergs segermarginal, 15 cm. Det var stort. Jag bär med mig minnet av Wassbergs seger så länge jag lever. Gårdagens seger var ännu större, och om 20 år kommer bilderna från detta lopp att rulla i vinterstudions återblickar.
Hittar dessvärre bara bilder med finska kommentatorer, men känslan finns där.
Igår kväll åt jag ostbågar och 1980 åt jag baconchips. OLWs baconchips som kom i en helbrun(!) påse. Lövtunna och underbart krispiga. Dessa chips försvann snabbt från butikerna till mitt stora förtret. Var det ingen annan som åt dem? Minns ni OLWs baconchips? Jag saknar dem...
Slänger in en klassisk reklam från 80-talet med en Gunde utklädd till Wassberg.
patrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar