lördag 21 augusti 2010

"Varför har ni haft erat barn i en glasbur?" - med patrik

Det var 70-tal och jag satt på golvet framför tvn och tittade på tecknat. Det var säkert något obskyrt från något grannland i öst. Minns i alla fall att det handlade om en lejontämjare som blev attackerad av ett av sina lejon. För vatje gång lejonet ryter backar jag bakåt När lejonet ryter som mest backar jag rejält och jag minns att jag ville vända mig om och sätta mig i soffan, där mamma låg och vilade. När jag vänder mig om smäller jag in pannan i bordskanten. En bordskant av glas...närmare bestämt hela boprdet var i glas. Snyggt och modernt bord men kanske inte lämpat till att testa pannans hållbarhet på. Det gör ont som bara den, jag vänder mig om gråtandes och mamma ber mig komma närmare så att hon kan "blåsa" (det skulle tydligen gå över om man blåste på det smärtsamma...idag är jag skeptisk). När jag böjer mig fram formligen forsar blodet från min panna. Jag har slagit hål i huvudet. Härifrån är det mesta dimmigt. Jag minns att pappa kommer rusandes med den klassiska röda filten som alltid låg i soffan. Han virar hela filten runt huvudet likt en turban. Behöver jag poängtera hur extremt stor och fet turbanen blev på mitt lilla huvud. I famnen på mamma springer vi ner till bilen för att åka till akuten.

Barnet på bilden har inget med historien att göra

När vi kommer in till läkaren tittar han ned i journalen, harklar sig och frågar undrande..
"Jag måste bara fråga...varför har ni haft erat barn i en glasbur?"
Jag förmodar att tiden stod still för stackars mamma, som kanske såg socialförvaltningen ladda bakom kulisserna. Vad hon svarade vet jag inte riktigt, men läkaren fick onekligen sin farhåga korrigerad. En stund senare åkte jag hem med ett stort ärr i pannan. Än idag kan jag titta på ärret och tänka på läkaren som trodde jag låg i en glasbur dagarna i ända.

Apropå ingenting...
Varför repriseras inte
Starsky and Hutch
Baretta
Familjen Adams....
Fundera på det ni.

patrik

1 kommentar:

  1. He he jag minns det där bordet mycket väl. Jag tvivlar på att du själv såg lika nöjd ut som barnet på bilden gör... /niklas

    SvaraRadera