NICKEL....vart tog du vägen? - med patrik

Där satt vi och väntade på att biljettmannen skulle komma och ta biljetterna. Filmen hade man längtat efter ett bra tag och äntligen skulle man få avnjuta den i en mörk biosalong. Det enda man var nervös över var om ljudet skulle fungera. Det var nämligen så att det var mer regel än undantag att maskinisten tillika "biljettmannen" hade svårigheter att ställa in ljudet. Det var också ofta en tidsfråga innan någon i salongen bistert reste sig upp för att uppmärksamma maskinisten om ljudproblematiken. Jag behöver väl knappast understryka hur irriterande detta kunde vara!

Filmen börjar...."Danger Zone" med Kenny Loggins formligen väller in över biopubliken, och vi är som fastspikade i biofotöljen! Det är dags att ta fram biogodiset...en Nickel! Den klassiska Nickel var det vanligaste valet, ibland föll dock valet på "Gammaldags" Nickel. En mer krämig variant med mer vuxna smaker.

Nickel fanns med i ur och skur, bra filmer som dåliga. Jag minns inte när jag slutade äta Nickel på bio, men Nickel är det godis jag omgående tänker på när klassiskt biogodis diskuteras (Fox Citronkola var en konkurrent under de tidiga åren!). Det försvann från godisautomaterna och mig veterligen existerar det inte längre. Jag saknar Nickel. Det är en klassisk klassiker som idag saknar konkurrens!

(En parantes är också att Nickel när det begav sig jämt delades ut till värpliktiga när de var ute på övning. Jag har själv fått min andel Nickel tillsammans med Kronans leverpastej och Göteborgs smörgåskex)

Tillhör du de som saknar Nickel kan du gå med i denna grupp på Facebook. Du har vänner omkring dig!

http://www.facebook.com/group.php?gid=62668451855&v=info



patrik landström