måndag 28 februari 2011

1986-02-28 23:21

I natt är det 25 år sedan som min bror väckte mig mitt i natten och berättade att Olof Palme var mördad. Jag vände mig om, drog täcket över axlarna, och bad min bror att "berätta en annan saga". Det var dock med en stor klump i halsen som jag sa det och innerst inne kände jag att brorsan aldrig skulle skoja om just det.

Nere vid radion i köket fick jag, efter några minuters melankolisk klassisk musik, det fruktansvärda beskedet bekräftat. "Statsminister Olof Palme är död..."

Jag blev alldeles tom i kroppen och trots min ringa ålder på 11 år kände jag en så stor sorg över att Palme nu var död. För mig var Palme då en lika stor stjärna som de största idrottshjältarna som t ex Mats Wilander och Torbjörn Nilsson. Redan vid riksdagsvalet 1982 hade jag följt med min mor till vallokalen och där lovat henne att rösta på Palme när jag blev stor. Om jag hade röstat på Palme som vuxen kan jag inte säkert veta men tyckte då, precis som nu, att det var sorgligt att jag inte fick chansen till det. I vuxen ålder har jag förstått att min bild av Palme var något onyanserad, men den sorgen som jag som en liten kille kände över hans tragiska bortgång är en sorg jag fortfarande kan känna.

Jag önskar att mordet kunde lösas. Av hela mitt hjärta önskar jag det. Ett hjärta som fick uppleva den så kalla natten och dagen, lördagen 1 mars 1986.

niklas

fredag 4 februari 2011

Kämpa solfilmen

Ikväll när Aktuellt skulle visa den legendariskt klassiska "Solfilmen" så hängde den sig tre gånger innan de bröt filmen med löftet att köra "deras populära film" vid ett annat tillfälle. Är det så att bandet är så nött att det är på väg att gå av? Tänk själv..Den var ju gammal redan när man var pytteliten.
Kämpa Solfilmen.


En klassisk film som knäar rejält..

patrik