Musiksnurr - med niklas
Dags för lite mer nostalgi och dags för lite musik från det "glada 80-talet". Idag minns vi Laura Branigan.
Laura Branigan hade sin storhetstid kring mitten av 80-talet och hennes megahit Self Control från 1984 undgick knappast någon och är en låt som spelas fortfarande.
Hennes första stora hit var Gloria, från 1982. En låt som kanske många även förknippar med Carola Häggqvist. Carola gjorde nämligen cover på den låten redan ett år senare på sitt debutalbum Främling.
Här nedan har vi bägge versionerna. Laura Branigans original och Carolas svenska version. Vilken är bäst? Hade jag 1983 frågat samma fråga till tjejerna i min klass så hade svaret varit givet. Behöver väl knappast förtydliga det.
Minnen kring Carola förtjänar ett eget kapitel och hon har garanterat många fler framtida minnen att ge oss. Laura Branigan däremot, skrev sitt sista kapitel 26 augusti 2004. Endast 47 år gammal dog hon av pulsåderbråck i hjärnan.
Det var ju alldeles för tidigt Laura.
niklas
tisdag 30 mars 2010
tisdag 23 mars 2010
Sportsnurr - med patrik
Anrells påstående om att "Mästarnas mästare" grundas på elakhet och tjafs är ett stort frågetecken!
Bl.a. säger Anrell följande (Aftonbladet 21 mars)
"I år blir jag mest beklämd. Feel good blev feel bad. Ett koncept som dög som det var drogs ner i skiten. Från att man kände sig upplyft när man sett det känner man sig i år mest smutsig."
vidare skriver han
"Nattduellen mellan Patrik Sjöberg och Armand Krajnc var ju en sorglig uppvisning i patetik och missriktad energi."
och..
"Förändringen av programmet känns dessutom onödig. Årets upplaga av Mästarnas mästare med elakhet och tjafs som grundidé har ju inte många fler tittare än förra årets upplaga där alla var snälla....Vi vill kunna må bra av att se gamla stjärnor. Inte må dåligt. "
Min fråga är...Vad snackar Anrell om?? Jag var tvungen att läsa artikeln två gånger för att kolla att jag inte läste fel. Smutsig känsla, patetik, må dåligt, elakhet och tjafs!? Jag anser att Mästarnas mästare är en av veckans höjdpunkter och att samtliga deltagare bara har fått pluspoäng på sitt deltagande.
Brolin har fått visa att han är smart, klurig, social och inte minst grym tävlingsmänniska. Holm och Sjöberg har äntligen funnit varandra en aning (elakhet Anrell?...elakhet?). Louise Karlsson har visat vilken stålkvinna hon är, Armand har blivit känd utanför boxningslokalerna och Thomas Johansson har visat sig vara just......Haparandasonen.
Jag har njutit varje avsnitt och min flickvän likaså (hon hade ingen aning om vem Armand var innan han började utmana fotbollslegender från 1994). Det enda man kan förbanna är att man missade säsong ett. Micke Lejnegard då? Ja, han är som bäst i rollen som programledare. Anders Lundin modell "Robinson 1999" är blek i jämförelse. Micke håller i alla fall på reglerna.
Min topp-tre vad gäller nostalgiminnen från deltagarna är:
1. Brolin sätter straffen mot Ryssland midsommarafton 1994
2. Thomas Gustavsson vinner OS-guld såväl 1984 som 1988, med en exalterad (not) Bosse Hansson vid mikrofonen (tv-referatet).
3. Thomas Johansson blir ertappad för intag av anabola efter OS-silver. (Jag har fortfarande kvar tidningsurklippet i mitt gamla autografblock när han mottagit medaljen). Han erkänner direkt(!) och faller i gråt.
(Sjöberg då säger nån...nix, jag har inte glömt världsrekordet på 2,42 under DN-galan)
Jag ser fram emot säsong tre av Mästarnas mästare 2011, och tror att Louise vinner årets upplaga.
Apropå ingenting...
Saker du hört fel i låttexterna.
Dagens låt - FF med kent från plattan vapen och ammunition.
"Där mallössen bor" alternativt "När molnen ser på"
Originalet i refrängen:
Tellement loin de ce monde
Ha de gott!
patrik
Bl.a. säger Anrell följande (Aftonbladet 21 mars)
"I år blir jag mest beklämd. Feel good blev feel bad. Ett koncept som dög som det var drogs ner i skiten. Från att man kände sig upplyft när man sett det känner man sig i år mest smutsig."
vidare skriver han
"Nattduellen mellan Patrik Sjöberg och Armand Krajnc var ju en sorglig uppvisning i patetik och missriktad energi."
och..
"Förändringen av programmet känns dessutom onödig. Årets upplaga av Mästarnas mästare med elakhet och tjafs som grundidé har ju inte många fler tittare än förra årets upplaga där alla var snälla....Vi vill kunna må bra av att se gamla stjärnor. Inte må dåligt. "
Min fråga är...Vad snackar Anrell om?? Jag var tvungen att läsa artikeln två gånger för att kolla att jag inte läste fel. Smutsig känsla, patetik, må dåligt, elakhet och tjafs!? Jag anser att Mästarnas mästare är en av veckans höjdpunkter och att samtliga deltagare bara har fått pluspoäng på sitt deltagande.
Brolin har fått visa att han är smart, klurig, social och inte minst grym tävlingsmänniska. Holm och Sjöberg har äntligen funnit varandra en aning (elakhet Anrell?...elakhet?). Louise Karlsson har visat vilken stålkvinna hon är, Armand har blivit känd utanför boxningslokalerna och Thomas Johansson har visat sig vara just......Haparandasonen.
Jag har njutit varje avsnitt och min flickvän likaså (hon hade ingen aning om vem Armand var innan han började utmana fotbollslegender från 1994). Det enda man kan förbanna är att man missade säsong ett. Micke Lejnegard då? Ja, han är som bäst i rollen som programledare. Anders Lundin modell "Robinson 1999" är blek i jämförelse. Micke håller i alla fall på reglerna.
Min topp-tre vad gäller nostalgiminnen från deltagarna är:
1. Brolin sätter straffen mot Ryssland midsommarafton 1994
2. Thomas Gustavsson vinner OS-guld såväl 1984 som 1988, med en exalterad (not) Bosse Hansson vid mikrofonen (tv-referatet).
3. Thomas Johansson blir ertappad för intag av anabola efter OS-silver. (Jag har fortfarande kvar tidningsurklippet i mitt gamla autografblock när han mottagit medaljen). Han erkänner direkt(!) och faller i gråt.
(Sjöberg då säger nån...nix, jag har inte glömt världsrekordet på 2,42 under DN-galan)
Jag ser fram emot säsong tre av Mästarnas mästare 2011, och tror att Louise vinner årets upplaga.
Apropå ingenting...
Saker du hört fel i låttexterna.
Dagens låt - FF med kent från plattan vapen och ammunition.
"Där mallössen bor" alternativt "När molnen ser på"
Originalet i refrängen:
Tellement loin de ce monde
Ha de gott!
patrik
måndag 15 mars 2010
Sclagerkrönikan del 5 med niklas
Precis som min broder nämnde så är Norges bidrag i 1980 års Eurovision Song Contest en riktig favorit. Jag minns hur jag låg raklång framför TV:n med fötterna under den och tittade på tävlingen. Det var hos mormor och morfar på Fjällgatan 8, den 19:e april 1980. Precis som vanligt tippade vi alla vilket bidrag som skulle vinna och jag tippade naturligtvis Norge och trodde naturligtvis att jag skulle få rätt. Naturligtvis blev det inte så.
Låten har dock levt kvar genom alla år och vi var definitivt inte ensamma om att gilla den låten. Minns att vi ungar på Ekorrens lekis satt i ring och sjöng/jojkade låten. Stina och Pernilla dominerade...
I sedvanlig ordning hade morfar spelat in hela tävlingen på kassettband så vi kunde njuta av låten under ett par års tid. Tyvärr försvann bandet så småningom av någon anledning vilket gjorde att det säkert gick 15 år innan jag fick höra låten igen. Det var 1998 och Napster hade gjort sitt intåg på internet. Jag letade efter Sámiid Ædnan och visst hittade jag den... och vi kunde återigen njuta av mästerverket med den klassiska raden...
Det var först många många år senare som jag insåg att han INTE sjöng "Öron visjo"... Jag var pinsamt gammal när jag förstod det.
Jag vet att även min bror kommer ihåg "Öron visjo" mycket bra vilket känns helt fantastiskt. Norges bidrag på plats 16 och Belgiens bidrag på plats 17 (1 p efter Norge) har fastnat i våra hjärtan. Jag har inte ett blekaste minne från Sveriges bidrag - Tomas Ledin med låten Just nu. Inte heller från vinnaren Johnny Logan från Irland med låten What´s another year?
Öron visjo
Vinnaren
niklas
Precis som min broder nämnde så är Norges bidrag i 1980 års Eurovision Song Contest en riktig favorit. Jag minns hur jag låg raklång framför TV:n med fötterna under den och tittade på tävlingen. Det var hos mormor och morfar på Fjällgatan 8, den 19:e april 1980. Precis som vanligt tippade vi alla vilket bidrag som skulle vinna och jag tippade naturligtvis Norge och trodde naturligtvis att jag skulle få rätt. Naturligtvis blev det inte så.
Låten har dock levt kvar genom alla år och vi var definitivt inte ensamma om att gilla den låten. Minns att vi ungar på Ekorrens lekis satt i ring och sjöng/jojkade låten. Stina och Pernilla dominerade...
I sedvanlig ordning hade morfar spelat in hela tävlingen på kassettband så vi kunde njuta av låten under ett par års tid. Tyvärr försvann bandet så småningom av någon anledning vilket gjorde att det säkert gick 15 år innan jag fick höra låten igen. Det var 1998 och Napster hade gjort sitt intåg på internet. Jag letade efter Sámiid Ædnan och visst hittade jag den... och vi kunde återigen njuta av mästerverket med den klassiska raden...
Jojk har större kraft än krut, för en jojk tar aldrig slutDetta var dock inte den enda låten från 1980 års upplaga av Eurovision Song Contest som fastnade i minnet. Även Belgiens bidrag Eurovision gillade vi men det var mer ur det humoristiska hållet. Jag var helt säker på att han sjöng nåt i stil med "Öron visjo" vilket gjorde att underhållningen på Fjällgatan alltid var stor när vi lyssnade på låten på morfars kassettband.
Det var först många många år senare som jag insåg att han INTE sjöng "Öron visjo"... Jag var pinsamt gammal när jag förstod det.
Jag vet att även min bror kommer ihåg "Öron visjo" mycket bra vilket känns helt fantastiskt. Norges bidrag på plats 16 och Belgiens bidrag på plats 17 (1 p efter Norge) har fastnat i våra hjärtan. Jag har inte ett blekaste minne från Sveriges bidrag - Tomas Ledin med låten Just nu. Inte heller från vinnaren Johnny Logan från Irland med låten What´s another year?
Öron visjo
Vinnaren
niklas
lördag 13 mars 2010
Grattis Anna...Du har chansen att lyckas i Norge!
Nu när finalen är avslutad kan jag sammanfatta mina tips (från nedan) med ett par korrigeringar
Mitt tips var:
1. Anna Bergendahl
2. Salem al Fakir
3. Ola
4. Darin
5 Andreas Johnson
Slutresultatet blev:
1. Anna Bergendahl
2. Salem al Fakir
3. Eric Sade
4. Darin
5. Timoteij
(6. Andreas Johnson, hade jag som 5:a!)
Jag tror att Darin hade lyckats bra i Oslo, men Anna har potential. Kör nu...Krossa!
patrik
Nu när finalen är avslutad kan jag sammanfatta mina tips (från nedan) med ett par korrigeringar
Mitt tips var:
1. Anna Bergendahl
2. Salem al Fakir
3. Ola
4. Darin
5 Andreas Johnson
Slutresultatet blev:
1. Anna Bergendahl
2. Salem al Fakir
3. Eric Sade
4. Darin
5. Timoteij
(6. Andreas Johnson, hade jag som 5:a!)
Jag tror att Darin hade lyckats bra i Oslo, men Anna har potential. Kör nu...Krossa!
patrik
Sclagerkrönikan del 4 med patrik
Facit till kvällens melodifestival - topp 5
Kvällen final känns härligt uppfriskande, då alla sämre bidrag försvunnit efter att ha gått sin säkra död(??) till mötes. Anna B förefaller vara en stark kandidat. Bra artist med bra röst. Inte min stil men en potentiell framgång i eurovisionsfinalen är möjlig. Förra året kom Island tvåa med en liknande låt. Dessutom har Sveriges säkra bidrag de senaste åren floppat tjockt så varför inte! Salem oxå möjlig vinnare. Jag håller dock på Ola Svensson! Diggar den låten. Darin är en annan subfavorit.
Sammanfattning (facit): Anna Bergendahl vinner följt av Salem Al Fakir på andra plats. Ola kämpar sig till en tredjeplats just före Darin. Femma kommer Andreas Johnson.
Att Ola kammar hem tredejeplatsen är kanske en stretch, men han säger su att han är ostoppbar!?
En annan låt som var allt annat än ostoppbar men likafullt en favorit i min och brorsans öron var det norska bidraget från 1980. Helt allvarligt...vi sjöng på denna i tio års tid och sjunger fortfarande!! Låten slutade på 16:e plats med hela 15p. Som kuriosa kan nämnas att Tyskland gav Norge 6 poäng och Marocko(!!) 4 poäng. Här har ni den..."Sámiid Ædnan" ("Lapland").
patrik
Kvällen final känns härligt uppfriskande, då alla sämre bidrag försvunnit efter att ha gått sin säkra död(??) till mötes. Anna B förefaller vara en stark kandidat. Bra artist med bra röst. Inte min stil men en potentiell framgång i eurovisionsfinalen är möjlig. Förra året kom Island tvåa med en liknande låt. Dessutom har Sveriges säkra bidrag de senaste åren floppat tjockt så varför inte! Salem oxå möjlig vinnare. Jag håller dock på Ola Svensson! Diggar den låten. Darin är en annan subfavorit.
Sammanfattning (facit): Anna Bergendahl vinner följt av Salem Al Fakir på andra plats. Ola kämpar sig till en tredjeplats just före Darin. Femma kommer Andreas Johnson.
Att Ola kammar hem tredejeplatsen är kanske en stretch, men han säger su att han är ostoppbar!?
En annan låt som var allt annat än ostoppbar men likafullt en favorit i min och brorsans öron var det norska bidraget från 1980. Helt allvarligt...vi sjöng på denna i tio års tid och sjunger fortfarande!! Låten slutade på 16:e plats med hela 15p. Som kuriosa kan nämnas att Tyskland gav Norge 6 poäng och Marocko(!!) 4 poäng. Här har ni den..."Sámiid Ædnan" ("Lapland").
patrik
torsdag 11 mars 2010
Musiksnurr - med patrik
KENT
Igår såg jag Kent för första gången i mitt liv. Magiskt, underbart och faktiskt ännu starkare än jag hoppats på. Jag har varit "Kentlyssnare" sen ca 2003, i samband med plattan "Vapen och ammunition". Innan dess var jag lika kall som en isglass som frusit fast i en snödriva i Antarktis. Jag har också lyckats med bedriften att hänga i studentbaren på en tillställning då Kent spelade på universitetet (Kårallen här i Linköping). Jag hörde inte ett enda ackord, men ångrade mig inte förrän 2005. Det var då detta faktum gick upp för mig.
Kvällen igår på Cloettacenter ger jag en TJOCK femma, och introt men "Taxmannen" tillsammans med den relativt nya låten (oktober 2009) "Töntarna" var bland de grymmaste jag hört.
Topp tre - KENTalbum
1. Röd (2009)
2. Du & jag döden (2005)
3. Vapen & ammunition (2002)
patrik
Igår såg jag Kent för första gången i mitt liv. Magiskt, underbart och faktiskt ännu starkare än jag hoppats på. Jag har varit "Kentlyssnare" sen ca 2003, i samband med plattan "Vapen och ammunition". Innan dess var jag lika kall som en isglass som frusit fast i en snödriva i Antarktis. Jag har också lyckats med bedriften att hänga i studentbaren på en tillställning då Kent spelade på universitetet (Kårallen här i Linköping). Jag hörde inte ett enda ackord, men ångrade mig inte förrän 2005. Det var då detta faktum gick upp för mig.
Kvällen igår på Cloettacenter ger jag en TJOCK femma, och introt men "Taxmannen" tillsammans med den relativt nya låten (oktober 2009) "Töntarna" var bland de grymmaste jag hört.
Topp tre - KENTalbum
1. Röd (2009)
2. Du & jag döden (2005)
3. Vapen & ammunition (2002)
patrik
tisdag 9 mars 2010
TV-snurr (och annat gagg) - med niklas
Guldapans hemlighet
11 juni, 1984. Jag byter om för kvällens träning. En träning som består av några km löpning med Kiruna Tennisklubb. Under sommarperioden hade vi i tennisklubben löpträning en eller två gånger i veckan, oftast måndagar och onsdagar.
Vi sprang lompisspåret, runt lompissjön.
Mycket skönt för en lompisbo som är uppvuxen 10 m från lompisspåret. Annars hade man som lompisbo alltid långt vart man än skulle. Och alltid var det uppförsbacke. De som sprang allra snabbast var de lite äldre, som "Tassen" eller "Jonko". När jag tänker på "Jonko" så har han tre idrottsliga meriter som jag inte känner till hos nån annan.
Just den här dagen, 11 juni 1984, ringer Johan till mig och säger att han mår lite dåligt. Nja, säger jag. Det där tror jag inte på. Jag förstår naturligtvis att hans tankar går till kvällens TV-premiär av den nya serien Guldapans hemlighet (Tales of the Gold Monkey). Efter en hel del lirkande erkänner han att han absolut inte vill missa Guldapan men jag har koll på läget och kan informera honom om att vi med god marginal kommer hinna hem igen innan den nya spännande serien ska börja.
Han tar sitt förnuft till fånga och vi genomför löppasset precis som vanligt. Dvs med 100 procent fokus, rejält med ångest och helt slutkörda lungor. Trots att man bara var 10 år så var dessa pass allt annat än lek. Inte så konstigt att vi längtade efter en TV och en Guldapa.
Serien handlade om piloten Jack och hans hund Jake. Jack hade ett plan som kunde landa på vatten och Jake hade en lapp för ögat. Eller var det tvärtom? Jag lärde mig aldrig riktigt det där... De utsattes för en massa äventyr i djungeln och underhållningen höll högsta klass.
Det där med bedömningen av underhållningen kom från en 10-årings ögon. Bedömningen skulle kunna vara en annan idag. Typ.
I minnet lever dock serien kvar i mitt hjärta. Det gör även alla turer runt lompisspåret med tenniskamraterna.
niklas
Guldapans hemlighet
11 juni, 1984. Jag byter om för kvällens träning. En träning som består av några km löpning med Kiruna Tennisklubb. Under sommarperioden hade vi i tennisklubben löpträning en eller två gånger i veckan, oftast måndagar och onsdagar.
Vi sprang lompisspåret, runt lompissjön.
- När han sprang så sprutade gruset under fötterna på honom.
- Han sprang med slagsida.
- Han spelade tennis med dubbelfattad forehand.
Just den här dagen, 11 juni 1984, ringer Johan till mig och säger att han mår lite dåligt. Nja, säger jag. Det där tror jag inte på. Jag förstår naturligtvis att hans tankar går till kvällens TV-premiär av den nya serien Guldapans hemlighet (Tales of the Gold Monkey). Efter en hel del lirkande erkänner han att han absolut inte vill missa Guldapan men jag har koll på läget och kan informera honom om att vi med god marginal kommer hinna hem igen innan den nya spännande serien ska börja.
Han tar sitt förnuft till fånga och vi genomför löppasset precis som vanligt. Dvs med 100 procent fokus, rejält med ångest och helt slutkörda lungor. Trots att man bara var 10 år så var dessa pass allt annat än lek. Inte så konstigt att vi längtade efter en TV och en Guldapa.
Serien handlade om piloten Jack och hans hund Jake. Jack hade ett plan som kunde landa på vatten och Jake hade en lapp för ögat. Eller var det tvärtom? Jag lärde mig aldrig riktigt det där... De utsattes för en massa äventyr i djungeln och underhållningen höll högsta klass.
Det där med bedömningen av underhållningen kom från en 10-årings ögon. Bedömningen skulle kunna vara en annan idag. Typ.
I minnet lever dock serien kvar i mitt hjärta. Det gör även alla turer runt lompisspåret med tenniskamraterna.
niklas
torsdag 4 mars 2010
TV-snurr - med niklas
Livet runt 30
OS är över. Ett mycket trevligt OS har nått sitt slut. Jag har haft många trevliga timmar framför TV:n och eftersom jag är en sportfåne och en nattuggla så passade dessa olympiska nattimmar mig alldeles förträffligt.
Men tyvärr är det inte alltid OS på TV och samtidigt som jag lägger detta OS i garderoben så kan jag passa på att ta fram ett lik ur densamma. Liket jag tänker på är en TV-serie som sändes på TV3 i slutet av 80-talet och framför allt i början av 90-talet. Eftersom serien knappast riktade sig till en kille i min åldersgrupp så har serien blivit ett lik i min garderob.
Livet runt 30 (Thirtysomething) var en amerikansk serie som handlade om några par som alla var i trettioårsåldern. Som ung fjunig kille kände jag att det inte var politiskt korrekt att jag följde serien och det var definitivt inget jag skyltade med. Men så var det. Jag följde den och jag tyckte den var riktigt bra.
Nu när jag själv har kommt upp i "livet runt 30" så känner jag mig inte lika vuxen som jag tyckte att karaktärerna i serien var... Men några vuxenpoäng har jag ändå lyckats samla på mig.
Om ni aldrig sett serien eller vill se den igen så har den precis börjat sändas igen. Nu på Kanal 9.
För att förstärka mitt garderobslik kan jag erkänna att jag tyckte mycket om introt till serien. Jag gör det fortfarande.
niklas
Livet runt 30
OS är över. Ett mycket trevligt OS har nått sitt slut. Jag har haft många trevliga timmar framför TV:n och eftersom jag är en sportfåne och en nattuggla så passade dessa olympiska nattimmar mig alldeles förträffligt.
Men tyvärr är det inte alltid OS på TV och samtidigt som jag lägger detta OS i garderoben så kan jag passa på att ta fram ett lik ur densamma. Liket jag tänker på är en TV-serie som sändes på TV3 i slutet av 80-talet och framför allt i början av 90-talet. Eftersom serien knappast riktade sig till en kille i min åldersgrupp så har serien blivit ett lik i min garderob.
Livet runt 30 (Thirtysomething) var en amerikansk serie som handlade om några par som alla var i trettioårsåldern. Som ung fjunig kille kände jag att det inte var politiskt korrekt att jag följde serien och det var definitivt inget jag skyltade med. Men så var det. Jag följde den och jag tyckte den var riktigt bra.
Nu när jag själv har kommt upp i "livet runt 30" så känner jag mig inte lika vuxen som jag tyckte att karaktärerna i serien var... Men några vuxenpoäng har jag ändå lyckats samla på mig.
Om ni aldrig sett serien eller vill se den igen så har den precis börjat sändas igen. Nu på Kanal 9.
För att förstärka mitt garderobslik kan jag erkänna att jag tyckte mycket om introt till serien. Jag gör det fortfarande.
niklas
tisdag 2 mars 2010
Mat- och saksnurr - med patrik
Fanta och Coca Cola i en härlig(?) blandning
För några dagar sedan nämnde jag en av min barndoms chipsfavoriter, OLWs baconchips. En klassiker som kom, sågs och...förlorade. Idag tänkte jag ta upp en annan bortglömd nyttighet. Läsken "Black Orange". Denna läsk fanns (som jag minns det) i 33 cl genomskilnlig plastflaska med hård svart botten, och var en blandning av Fanta och Coca Cola. Smaken var som jag minns det precis vad man kan förvänta sig av en sån blandning, halvbra. De båda originalen smakade bättre, men jag upplevde det lite coolt att på fredagskvällen glida ner på konsum och köpa en påse baconchips och en flaska Black Orange. Kvällen är iofs en sanning med modifikation. På den tiden stängde affärerna kl. 18.00 på vardagar och var helstängda på söndagar. Mycket har förändrats sen den tiden. Idag har affärerna öppet till kl. 22 på söndagarna och Fanta och Cola får man blanda själv om man vill uppleva Black Orange.
De enda bilder jag hittar på denna läsk är Fanta Black Orange. Som jag minns det fanns inte tillägget Fanta på burken/flaskan och jag såg den aldrig i burk utan endast i plasflaska som jag beskrev ovan. Hur minns du den?
patrik
För några dagar sedan nämnde jag en av min barndoms chipsfavoriter, OLWs baconchips. En klassiker som kom, sågs och...förlorade. Idag tänkte jag ta upp en annan bortglömd nyttighet. Läsken "Black Orange". Denna läsk fanns (som jag minns det) i 33 cl genomskilnlig plastflaska med hård svart botten, och var en blandning av Fanta och Coca Cola. Smaken var som jag minns det precis vad man kan förvänta sig av en sån blandning, halvbra. De båda originalen smakade bättre, men jag upplevde det lite coolt att på fredagskvällen glida ner på konsum och köpa en påse baconchips och en flaska Black Orange. Kvällen är iofs en sanning med modifikation. På den tiden stängde affärerna kl. 18.00 på vardagar och var helstängda på söndagar. Mycket har förändrats sen den tiden. Idag har affärerna öppet till kl. 22 på söndagarna och Fanta och Cola får man blanda själv om man vill uppleva Black Orange.
patrik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)