fredag 26 februari 2010

OS-snurr - med patrik

Jag minns inte när intresset för landslagshockey svalnade...

Först vill jag understryka att jag är en sportfantast och statistikintresserad allätare vad gäller idrott. Jag är intresserad av i det närmaste allt (tveksamt vad gäller skeleton kanske..) och följer det mesta. OS-tider är det således underbara veckor, där spänning och bedrövelse växlar omvartannat. Detta OS har det blivit flera euforiska stunder framför skärmen, jag tänker då framförallt på längdskidlandslagets fenomenala framfart i de kanadensiska spåren. En av bedrövelserna är tveklöst Tre Kronors sk. fiasko. Historien från 1998, 2002 upprepade sig. Våran villfarelse om att vi var bäst i världen (som vi faktiskt var 2006!) var just en villfarelse. Vi har inte imponerat i en enda match och ingen kommer att minnas Tre kronors insats från detta OS.

För tio år sen hade jag gått in i dimman. Jag hade stirrat in i väggen och funderat på vad som hände. Sågat Bengt-Åke och försökt finna syndabockar. Igår när Slovakien slog ut Sverige orkade jag knappt bry mig. Visst var tråkigt....riktigt synd. Tänk er en semifinal mot Kanada natten mot lördag. Men mitt engagemang var svalare än jag själv väntat mig. Jag blev nästa tagen på sängen.
Curre Lindström - en legend

Det numera betydligt svalare intresset för hockey tror jag härrör från dessa evigt återkommande meningslösa hocketyrneringar med fyra nationer. SVT laddar då alltid studion med Wikegård och co och försöker lura folket att matcherna är viktiga. De har en hopplös uppgift. Det enda som har någon som helst betydelse vad gäller landslagshockeyn är VM. Ett totalt urvattnat och i nordamerika lågprioriterat mästerskap, där matcherna före semifinal faller i glömska lika snabbt som förra månadens evigt återkommande dubbelmöten i elitserien. Semifinalen är jag intresserad av och en final vill man vinna, men vid förlust.... "Vad visar de på andra kanalen?"

För allvarligt talat, vem minns vilket lag som tog bronset i VM 2008 eller vem som tog silver 2007? Jämför gärna fotbolls-VM. Skillnaderna är absurt stora.

Ett klipp från 1987, en tid då hockeyn var underbar och spännande. Då det betydde något att vinna VM och då SVT sände turneringen.




Åtgärdspaket:
1. Ändra så att VM spelas vart fjärde (eller åtminstone vartannat) år.
2. Se till att alla proffsen kan delta i VM. Om detta inte går att uppfylla kan VM avskaffas helt och hållet
3. Lägg ner Izvestiaturneringen och allt vad de heter. De är endast för de extrema fansen och för inbördes beundran. Satsa istället på t.ex. "för-VM", som kan spelas åren då VM inte spelas.
4. Ta tillbaka Curre Lindström i båset. Han har jäkligt stora brillor och på hans tid så brydde man sig...

(ps. I kväll ser jag på herrarnas stafett i skidskytte och curlingfinalen för damer)
patrik

söndag 21 februari 2010

Sportsnurr - med patrik

En OSannolik glädje, med huvudet bakom kudden.

OS pumpar ut sina sändningar och Sverige är med där, dag efter dag. Gårdagens bragdlopp, där Södergren, Hellner och Olsson gjorde pursiuten till sitt eget lopp, går till historien som en klassiskt svettig tillställning. Jag vågade knappt titta och intalade mig hela tiden att jag inte skulle bli besviken när Olsson sen skulle tappa i fältet. Det blev aldrig så och jag är glad att jag var där, där framför 42-tums plasmaskärmen och skrek ut min glädje. Gårdagen var en Stor händelse i svensk OS-historia.

En annan klassisk händelse är Thomas Wassbergs guld i OS i Lake Placid, där han med en hundradels marginal slog den finska jätten Juha Mieto. En hundradel...! Jag var en liten kille när det begav sig men minns min entusiasm som om det vore igår. Dagen efter satt jag där vid köksbordet och läste tidningen (Norrländska socialdemokraten) och såg en bild av ett måttband som grafiskt vidsade Wassbergs segermarginal, 15 cm. Det var stort. Jag bär med mig minnet av Wassbergs seger så länge jag lever. Gårdagens seger var ännu större, och om 20 år kommer bilderna från detta lopp att rulla i vinterstudions återblickar.

Hittar dessvärre bara bilder med finska kommentatorer, men känslan finns där.


Igår kväll åt jag ostbågar och 1980 åt jag baconchips. OLWs baconchips som kom i en helbrun(!) påse. Lövtunna och underbart krispiga. Dessa chips försvann snabbt från butikerna till mitt stora förtret. Var det ingen annan som åt dem? Minns ni OLWs baconchips? Jag saknar dem...

Slänger in en klassisk reklam från 80-talet med en Gunde utklädd till Wassberg.


patrik

torsdag 18 februari 2010

Schlagerkrönikan del 3

Gästbloggare - Sofie
Melodifestivalen 1986...Lennart Swahn i "högform" byts ut mot Tommy Engstrand

Melodifestivalen hemma hos familjen Karlsson på 80-90-talen såg nog ut som hos de flesta svenska familjer. Det hade laddats med diverse godis och chips, salta pinnar och inte att förglömma de flottiga men ack så goda jordnötsringarna.
Ja, sen litervis av läsk förstås (eller ”dricka” som vi sa då) och kaffe till mamma och pappa så de orkade vara vakna. Låtarna lyssnades igenom med stor koncentration förutom allmänna kommentarer om kläder, smink och frisyrer. På 80-talet fanns ju en hel del att kommentera i den genren... Det var hårsprayens glansdagar och ozonskiktet hade aldrig varit så hotat tidigare.

Mina starkaste minnen är nog festivalerna från 1985-1989 då jag var pre-teen eller tweenie, men då kallades man bara för barn kort och gott. Kanske berodde det på att man mest gick omkring i barnsliga myskläder med tryck och det var klart att man inte blev tagen på allvar då av de vuxna. Tjejerna hade rosa mysdräkt med Mimmi Pigg och My Little Pony på och killarna hade nåt fånigt sportmotiv eller Janne Långben. Färgen var blå såklart. Det var viktigt att markera kön på sina barn, speciellt med tanke på att det flesta killar hade hockey-frilla och kanske lite sprejad färg i luggen och då kunde man ju lätt ta fel... Hur som helst. Poängskalan på låtarna låg mellan 1-5 och jag minns att speciellt pappa var lite kinkig med att dela ut 5:orna.
Men jag, Jenny och Ullis vi satt som nitade framför rutan och slängde ur oss femmor och blandbanden efteråt är fulla av poplåtar från Melodifestivalen.

Tänkte fördjupa mig lite i året 1986. Programledare var Lennart Swahn och Tommy Engstrand som brukade leda Razzel på lördagarna och var så där lagom populära och trevliga för att passa för ändamålet. Det var för övrigt även samma kulisser som till Razzel som återanvändes i bakgrunden. Lennart Swahn uppträdde allmänt konstigt i programmet. Förmodligen var han ganska tankad. Avgör själv nedan.



På grund av Palmemordet fick SVT dispens att senarelägga festivalen som sändes den 22mars 1986, kl 20:00-22:30 från Circus på Djurgården i Stockholm. För att spara pengar hade man precis som året innan ingen orkester, vilket hade mötts av mycket kritik från det äldre gardet, och nu införde man även de nya med musikvideor. Kanske är det därför det här året har satt sig så starkt i minnet för det var MUSIKVIDEOR på TV och vad var coolare än MTV vid den här tiden. Svar: inget. I finalen fick dock artisterna uppträda på scen ska tilläggas, men jag tänkte visa er de 10 bidragens videor.

Startlistan såg ut som följer;

1. Dan Tillberg – ABCD

Trevlig melodislinga som fastnar vare sig man vill eller inte. Dialekten är riktigt skön. Ett av barnen är faktiskt Stephen Simmonds som sen själv blev artist.



2. Git Persson – Du förför mig

Lite cool på den tiden, trots Guillou som medverkar som vampyr och försöker vara sexig utan att lyckas särskilt väl.



3. Style – Dover-Calais

Trean i startfältet kom också trea. Jennys favoriter Style slog igenom och man måste bara älska frisyrerna och den starka popslingan.



4. Lasse Holm, Monica Törnell – E´ de´ det här du kallar kärlek

Så kom vinnarlåten. Vi var inte nöjda med detta alls. Videon tyckte vi var töntig redan då, men allt Lasse Holm tar i blir ju lätt lite töntigt. Jag säger bara Pescatore Vesuvio, la bousola pompei, åååå ååå ååå ååå ååå, vad ni frestar mig, så vet ni vad jag menar.



5. Anna Book – ABC

Så lilla Anna med en video som ganska väl skildrar ett högstadiedisko i gympasalen från den tiden. Kolla kläderna (och urringningen).
Jag grät när mitt kassettband tog slut mitt i låten. Jag skäms.



6. Sound of Music – Eldorado

Den här gillade vi skarpt och lyssnade mycket på sen. Den håller faktiskt bra. Angelique opererade om hela sig sen och valsade runt i skvallerpressen och Nanne blev ju en ganska stor artist sen.



7. Baden-Baden – Jag har en dröm

Pretentiös låt med en grupp döpt till samma namn som en hoppfällbar solstol. Ungefär lika kul som om de hade hetat Hammock. Visst klämde man förresten alltid fingrarna i såna där utemöbler?



8. Fredrik Willstrand – Fem i tolv

Lilla söta Fredrik ja…måste här skicka en liten ursäkt till Jenny. Pappa och jag retade nämligen henne för att hon gillade honom och lilla Nenna sex år började grina. Stackars liten!



9. Lena Philipsson – Kärleken är Evig

Lenas debut och jag blev ett fan och hade en tidig idol, innan Madonna tog över mitt intresse. Mycket bra låt, kom tvåa och var min favorit.



10. Karin Risberg – Stopp, stopp, stanna

Riktigt Dallas-fodral och Dynastin-hår på den här tjejen. En av låtskrivarna var Kjell Lövbom, mer känd som Kee Marcello från Europe som samma år kom ut med The Final Countdown.



Vann gjorde som ni vet bidrag nummer 4 med Lena hack i häl.
Kvällstidningsläsarna rasade även detta år mot att fel låt vann – Lena Ph och Style var stora favoriter. Dessa låtar har defenitivt spelats mer på radion...

Vad tycker ni? Vann rätt låt 1986?


Sofie - gästbloggare

måndag 15 februari 2010

Dockan med stort M!

Gästbloggare - Ulrika
Jag har tidigare gjort ett inlägg i denna blogg och då skrev jag om mina favoritdockor som fanns när jag var liten - Lady Lovely Locks. Jag ska nu berätta om en leksak som jag aldrig har ägt men dock åtrådde hett under samma tidsepok! Även denna docka är det väldigt få som åtminstone öppet medger att de kommer ihåg. En liten åldersgrupp hann leka med dem innan dockorna togs bort från marknaden. Cherry Merry Muffindockorna var en serie dockor som även dem tillverkades av Mattel mellan 1988-1990. Efter lite efterforskningar på nätet så har jag insett att min definition av CMM är dockkollektionen som kom ut 1988, alltså tiden då jag gick på lekis. 1989 och 1990 ser dockorna annorlunda ut och jag minns dem inte, kanske kom inte dessa dockor till Sverige.

Nu kanske ni undrar vad det var som var så speciellt med dessa dockor då. Jo, det kan jag tala om för er – dessa dockor luktade muffins! Jag kommer ihåg att jag och min bästis ögon blev stora som tefat första gången som vi insåg att en docka kunde lukta något annat än ”ny docka”. Det fanns fem CMM-dockor och alla luktade olika. Huvudkaraktären som hette Cherry Merry Muffin hade givetvis blont hår och rosa kläder och hon luktade körsbärsmuffins. Som tillbehör till dockan kom en liten figur som såg ut som ett körsbär och en leksaksplåt med sex muffins som också luktade körsbärsmuffins! Den här lilla plåten som också luktade var det mest fantastiska med denna docka tyckte jag. Jag kunde förstå att dockan luktade men hur fick de muffinsarna att lukta när de inte ens var riktiga?!

Min bästis fick här ta revansch på min stora samling LLL-dockor genom att hon i sin ägo hade hela två CMM-dockor! Betty Berry hade rött hår och luktade blåbär och Chocolottie hade brunt hår och luktade choklad. Under principen ”allt mitt är ditt” fick jag leka med min bästis dockor och låna hem dem ibland. CMM var egentligen inte så söta tyckte vi, men luktfaktorn var viktigare i detta sammanhang. Jag förstår min bästis som hade just de dockor hon hade, de andra tyckte vi inte var lika fina eller hade lika god muffinslukt. Banancy och Apple Amy hette de två dockor som jag inte har nämnt tidigare. Banan och äpple var ingen lukt vi var sugna på.

Jag och min kära bästis tyckte att dockorna luktade helt underbart, dock fick vi inte medhåll från några vuxna eller äldre syskon i vår omgivning. ”Vad är det som luktar?” var en vanlig kommentar till dockan. Jag misstänker starkt att jag inte fick någon CMM-docka för att min mamma känt lukten av min bästis dockor när jag hade lånat hem dem. Jag och min bästis kände oss grymt missförstådda. 15 år senare var jag och min bästis nere i hennes källare och hittade hennes gamla CMM-dockor. Då trillade polletten ner. Dockorna luktade förskräckligt! Syntetisk blåbär och chokladlukt som fortfarande satt i efter alla dessa år. Så tanken på hur de luktade nya ur förpackningen vill jag helst inte tänka på.. Men så är det, det var ett rosaskimmer runt våra dockor när vi var små och vi tyckte verkligen att dockorna luktade fantastiskt, nästan aptitretande gott.
 ulrika

torsdag 11 februari 2010

Musiksnurr - med niklas

Slag för schlagern
Precis som Patrik varit inne på så dominerade verkligen Dolphan i första deltävlingen av Melodifestivalen. Han slog ett slag för schlagern men lyckades som tur var undvika att förstöra tillställningen... För det vet väl alla som är uppvuxna med Drago att... Whatever he hits... HE DESTROYS!


Även jag vill flika in med lite Eurovision och apropå Dolph och slag så vill jag lyfta fram Rumäniens bidrag 2005 som slog många (trum)slag för schlagern och som också visade att disco/dance faktiskt kan fungera även i Eurovision Song Contest. Jag höll på Rumänien det året och låten är riktigt bra, om man nu gillar sån musik. Den kom på en finfin tredje plats.




Likheterna med den danska gruppen Safri Duo är slående. Men mig gör det inget. Trummor går alltid hem och danskarna gör det förbannat bra.




Men det har kommit fler bra låtar från Rumänien som figurerat högt uppe på listorna. 2004 gjorde den rumänska sångerskan Haiducii en sommarplåga av låten Dragostea Din Tei. (Låten var en cover på O-Zones version som var populär samtidigt.)




niklas

onsdag 10 februari 2010

Musiksnurr - med niklas

När är Chattanooga som bäst? -Hver gang!
I lördags lyfte min nostalgibroder fram Symfoni, med Loa Falkman, som en klassisk nostalgilåt från Melodifestivalen. Idag är det dags för ännu en låt från det klassiska festivalarkivet...

Jag hamnar då i Melodifestivalen 1982 och en kall februarikväll. Systrarna Kempff ropar på pressen, radion och TV:n. Chattanooga - Hallå Hela Pressen





Låten kom på fjärde plats men var den låt, förutom segrarlåten Dag Efter Dag, som klarade sig bäst på listorna. Den var den näst mest sålda singeln under en period och Chattanooga hade sin glansperiod då 1982. Själv minns jag även augusti 1982 när de besökte Barnens Dag i Kiruna och uppträdde inne i Matojärvi islada, ca 12 år efter Börje Salmings sista slagskott i ladan för Kiruna AIF.



Jag minns hur det satt uppe affischer med Chattanooga över hela stan men eftersom jag 1982 var långt ifrån torr bakom öronen var den konserten bara att glömma. Själv fick jag nöja mig med att äta sockervadd på pinne och popcorn i strut. Åka radiobil, hoppa i hopptält och bli illamående i karusellen Tagada.

Jag fick dock en smak av den kvällens konsert när jag utanför isladan hittade ett exemplar av den klassiska ölburken Tuborg. Hoppas att han eller hon som drack ölen tyckte om konserten. Åtminstone måste ölen ha smakat bra. För en Tuborg, åtminstone från den tiden, smakar som bäst "Hver gang", som Perikles säger.




niklas

måndag 8 februari 2010

Schlagerkrönikan del 2

Musiksnurr - med patrik

Så var första deltävlingen avverkad och publiksuccen var ett faktum. De som gick vidare till Globen var i mina öron inga övveraskningar, jag prickade även in dessa på förhand. Många verkar gilla Salems bidrag. Den är nog bra (har bara hört den två ggr), men håller den i en eurovisionfinal? Frågan är fullständigt omöjlig att besvara. De senaste åren har förhoppningarna grusats likt en målvakt som slänger sig raklång på en grusplan och river upp båda knäna. Inget går att förutspå. 2006 kom Carola, som för övrigt delade upp svenska folket i två läger, på en femteplats. Känslan då var att Sverige fortfarande hade kontroll på tillställningen. Inget kunde vara mer fel. The Ark som året efter skulle sopa rent med Östeuropéerna blev fullständigt mosade, hamnade på en 18 plats och kammade hem endast 51 poäng. Svenska folket rasade och dömde ut tävlingen. Onyanserat säger då jag som gillade de flesta av de bidrag från företrädesvis Öst som hamnade i topp. Sen är det bara att inse att Sverige inte är europas medelpunkt, konkurrensen om de mångkulturella lyssnarnas gunst är stenhård.

Christer Björkman, som har ett och annat att säga till om i europeiska schlagertoppen, vidtog krafttag. Han införde ett tvärgående domarsystem för att motverka de "påstådda" grannlandsrösterna och han handplockade med kirurgisk precision en artist som skulle återupprätta den svenska hedern. Hennes namn var Charlotte Perelli.

Hon kvaddade om möjligt ännu hårdare än The Ark. En 18 plats med endast 47 poäng. Noterbart är att Charlotte, likt The Ark, var i det närmaste skyhöga favoriter bland spelbolagen. Lärdom..lyssna inte på dem, spela på Ukraina istället.

2009 fullbordade Malena Ernman Sveriges katastrofala kräftgång med en 21 plats och "hela" 33 poäng. Nu var svenska folket mentalt förberedda, för att inte säga uppgivna, så uppståndelsen uteblev. Opera fungerar onekligen inte, inte heller kvalitativ rock/pop eller europop à la Perelli. Vad fungerar då? Ja inte ens Christer Björkman vet och han börjar bli stressad. 2010 lär bli en vändpunkt! För inte kan vi väl komma 25?

Något som absolut inte fungerat senaste åren är eurodisco. Sverige och framförallt Finland och Island har prövat lyckan med den genren utan framgång. Jag däremot är helsåld på den genren och går alltid loss på alla cylindrar. Idag vill jag lyfta fram Islands bidrag från 2008. En kanonlåt om du frågar mig! 14 plats blev låtens slutplacering (så de slog ju Perelli!)

lördag 6 februari 2010

Schlagerkrönikan del 1

Musiksnurr - med patrik

Sitter och tittar på första deltävlingen av årets musikhappening i TV-sverige, melodifestivalen. Borta sedan länge är schlagertvånget á la Arvingarn. Istället lyssnar vi till en blandning av stark pop, musikaltoner, Eva Dahlgren-kopior och svensk rapmusik. Det som dock biter sig kvar är tonartshöjningarna! Underbart säger jag.

Melodifestivalen har en stark kvalitetsstämpel. De som påstår något annat är uppe på läktaren och köper korv. Sökandet efter "rätt" programledare och rätt musik saknar motstycke i svensk underhållning. För tio år sedan var tävlingen utdömd, idag är den stilbildande.

Starkast så här långt är Ola med inledningslåten. Även om hans nya frisyr är aningen tveksam tror jag på en framtida plats i Globen (när du läser detta kanske du vet svaret). En annan stark låt är Salems. Jag är inte helt övertygad själv men det finns det nog andra som är... Dolph Lundgren är också en klar överraskning. Älskar Dolphs outfit. Kostymen är knivskarp! Jag säger för övrigt bara Rocky IV...



Hur många låtar har inte etsat sig fast genom åren? Antalet är oräkneligt... Från idag och fram till Globenfinalen kommer Nostalgibröderna att återkommande lyfta fram en klassisk nostalgilåt från melodifestivalen

Låt nr1
Loa Falkmans låt "Symfoni" från 1990. En kalkon när det begav sig, en skön klassiker idag. Då och då hör man folk nynna denna slagdänga när de diskar eller dammsuger. Bara en sån sak. Den kom sist när det begav sig och skrapade ihop 30 poäng.



patrik

onsdag 3 februari 2010

Filmsnurr - med patrik

Nedanstående filmer såg jag under januari månad. Av dessa finner vi två av de filmer som igår nominerades för bästa film inför Oscarsgalan 2010 - "Up in the Air" samt "Inglourious Basterds". Oscarsgalan 2010 närmar sig med stormsteg och jag har ett antal filmer ytterligare som jag måste se innan dess...

Apropå Oscar. Jag vill slå ett slag för en film med Mel Bibson som vann 5 oscar, bl.a. för bästa film 1995. Braveheart är en fantastisk film, ett epos om tappra människor som slåss för sin frihet. Jag gråter dessutom alltid vid tre tillfällen när jag ser den (musiken knäcker mig). Var det ett tag sen du såg den? Se den igen. Den 7 mars äger rullas den röda mattan fram. Bara att ladda...



Filmer jag sett under januari. Siffran till höger visar det betyg jag gett filmen.

Bästa sedda film januari: Inglourious Basterds (2009) Betyg 5. Jag är överväldigad!
Sämst sedda film januari: Whatever works (2009) Betyg 2. En besvikelse...

Golden child (1986) 4
Hostel (2005) 3
Monkey Shines (1988) 2
Inglourious Basterds (2009) 5
History of Violence (2005) 3
Ombytta roller (1983) 4
Män som hatar kvinnor (2009) 4
Reservoir dogs (1992) 4
Harry potter och halvblodsprinsen (2009) 4
Up in the air (2009) 3
Whatever works 2 (2009)
Bruno 3 (2009)
Boy A 4 (2007)

patrik

tisdag 2 februari 2010

TV- och sportsnurr - med niklas

Eurovision
Vinterstudion - Så heter ju SVT:s helgsändningar nuförtiden, där man får se diverse vinteridrotter. Själv glömmer jag aldrig vinterhelgerna under min ungdom när jag satt med farsan och kollade utförsåkning på TV.

Det kunde t ex vara... Slalom Madonna di Campiglio - Herrarnas 2:a åk eller Storslalom Kitzbühel - Herrarnas 1:a åk.

Sven "Plex" Pettersson hälsade oss alla "Gomidda Gomidda" och hjälpte Stenmark ner för backen. Det gick ju så bra. Så många gånger. Att vi alla höll tummarna verkade göra susen. Just begreppet "hålla tummarna" förknippar jag mest med utförsåkning och allra mest med Ingemar Stenmark. Både mor och mormor var experter på att hålla tummarna när Stenmark åkte. (Mormor utvecklade den konsten och blev även en expert på att rulla tummarna vid TV-tittande.)

Jag minns Stenmarks konkurrenter... Bojan Križaj, Pirmin Zurbriggen, Marc Girardelli och bröderna Steve och Phil Mahre (jag trodde han hette Film Är.)

Jag minns hur jag och min bror skrattade åt Lars-Göran Halvarsson. Stackarn som naturligtvis var en bra åkare men som stod sig ganska slätt i jämförelse med Stenmark. Att han hade just det efternamnet förstärkte nog vårt ungdomligt oförståndiga skratt.

Men det jag minns allra mest med sändningarna och det som ger den största nostalgitrippen är vinjetten och slutvinjetten - SVT Eurovision

Vinjetten som även kunde/kan ses i samband med Eurovision Song Contest men som jag och säkert många med mig alltid kommer förknippa med de alpina sändningarna med Stenmark i spetsen. Jag minns att jag alltid tyckte det var lite sorgligt när slutvinjetten spelades...

Vinjetten tar mig tillbaka till ungdomen. Ska Stenmark vinna mot Film Är igen? Stenmark i mitt hjärta. Eurovision i mitt hjärta.


Det här klippet är från 1995 men det hade lika gärna kunnat vara 1982.

niklas

måndag 1 februari 2010

Musiksnurr - med niklas

Är dom från Sverige? Coolt!
Ja på den tiden var man inte bortskämd med svenska grupper som lät som utländska.

Trance Dance - De kom, sågs och segrade under ett par år kring 1987-1988. De levererade några stora hits men försvann sedan lika snabbt som de dök upp. Men de är inte bortglömda(?)

Man var imponerad över att de var från Sverige och man imponerades över de dansande tvillingsystrarna. När jag nu tittar på videorna imponeras jag även över hur risigt sångarens hår ser ut.

Deras två största hits, som bägge blev listettor, var Don't Say Go och You're Gonna Get It. Två tunga låtar som håller måttet in i 2010-talet.






Själv var jag lite svag för River Of Love som släpptes innan gruppens riktigt stora genombrott.




Men även River Of Love nådde högt upp på listorna. Bland annat var den, två veckor i följd, våren 1987 placerad som nr 2 på Trackslistan. Slagen endast av en riktig klassiker...




niklas